בָּרְכִי נַפְשִׁי אֶת יְהוָה יְהוָה אֱלֹהַי גָּדַלְתָּ מְּאֹד הוֹד וְהָדָר לָבָשְׁתָּ:
Min själ, lova den Evige. Min Gud, Du är mycket stor, Du är klädd i höghet och prakt.
עֹטֶה אוֹר כַּשַּׂלְמָה נוֹטֶה שָׁמַיִם כַּיְרִיעָה:
Du sveper Dig i ljus som i en klädnad; Du breder ut himlen som ett tält.
הַמְקָרֶה בַמַּיִם עֲלִיּוֹתָיו הַשָּׂם עָבִים רְכוּבוֹ הַמְהַלֵּךְ עַל כַּנְפֵי רוּחַ:
Han som timrar sina salar i vattnen; Han som gör molnen till sin vagn, som far fram på vindens vingar.
עֹשֶׂה מַלְאָכָיו רוּחוֹת מְשָׁרְתָיו אֵשׁ לֹהֵט:
Han gör vindarna till sina sändebud, den brinnande elden till sina tjänare.
יָסַד אֶרֶץ עַל מְכוֹנֶיהָ בַּל תִּמּוֹט עוֹלָם וָעֶד:
Han grundade jorden på dess fästen, så att den aldrig i evighet skall vackla.
תְּהוֹם כַּלְּבוּשׁ כִּסִּיתוֹ עַל הָרִים יַעַמְדוּ מָיִם:
Du täckte djupet som med en klädnad; vattnen stod över bergen.
מִן גַּעֲרָתְךָ יְנוּסוּן מִן קוֹל רַעַמְךָ יֵחָפֵזוּן:
För Din näpst flydde de; för ljudet av Din åska skyndade de bort.
יַעֲלוּ הָרִים יֵרְדוּ בְקָעוֹת אֶל מְקוֹם זֶה יָסַדְתָּ לָהֶם:
De steg upp på berg, de sänkte sig ner i dalar till denna plats, som Du hade grundat åt dem.
גְּבוּל שַׂמְתָּ בַּל יַעֲבֹרוּן בַּל יְשׁוּבוּן לְכַסּוֹת הָאָרֶץ:
Du satte en gräns som de inte skulle överskrida, så att de inte åter skulle täcka jorden.
הַמְשַׁלֵּחַ מַעְיָנִים בַּנְּחָלִים בֵּין הָרִים יְהַלֵּכוּן:
Han sänder källorna ut i bäckarna; de rinner fram mellan bergen.
יַשְׁקוּ כָּל חַיְתוֹ שָׂדָי יִשְׁבְּרוּ פְרָאִים צְמָאָם:
De vattnar varje djur på marken; vildåsnorna släcker sin törst.
עֲלֵיהֶם עוֹף הַשָּׁמַיִם יִשְׁכּוֹן מִבֵּין עֳפָאיִם יִתְּנוּ קוֹל:
Bredvid dem bor himlens fåglar; mellan grenarna låter de sin röst höras.
מַשְׁקֶה הָרִים מֵעֲלִיּוֹתָיו מִפְּרִי מַעֲשֶׂיךָ תִּשְׂבַּע הָאָרֶץ:
Han vattnar bergen från sina salar; av Dina verks frukt mättas jorden.
מַצְמִיחַ חָצִיר לַבְּהֵמָה וְעֵשֶׂב לַעֲבֹדַת הָאָדָם לְהוֹצִיא לֶחֶם מִן הָאָרֶץ:
Han låter gräs gro åt djuren och växter till människans bruk, för att frambringa bröd ur jorden.
וְיַיִן יְשַׂמַּח לְבַב אֱנוֹשׁ לְהַצְהִיל פָּנִים מִשָּׁמֶן וְלֶחֶם לְבַב אֱנוֹשׁ יִסְעָד:
Och vin, som gläder människans hjärta, för att låta ansiktet glänsa av olja, och bröd, som ger människans hjärta styrka.
יִשְׂבְּעוּ עֲצֵי יְהוָה אַרְזֵי לְבָנוֹן אֲשֶׁר נָטָע:
Den Eviges träd är mättade, cedrarna på Libanon, som Han planterade.
אֲשֶׁר שָׁם צִפֳּרִים יְקַנֵּנוּ חֲסִידָה בְּרוֹשִׁים בֵּיתָהּ:
Där fåglarna bygger bo; och storken, de höga enträden är dess hem.
הָרִים הַגְּבֹהִים לַיְּעֵלִים סְלָעִים מַחְסֶה לַשְׁפַנִּים:
De höga bergen åt stengetterna; klipporna ett skydd åt klippgrävlingarna.
עָשָׂה יָרֵחַ לְמוֹעֲדִים שֶׁמֶשׁ יָדַע מְבוֹאוֹ:
Han gjorde månen för de bestämda tiderna; solen vet när den skall gå ner.
תָּשֶׁת חֹשֶׁךְ וִיהִי לָיְלָה בּוֹ תִרְמֹשׂ כָּל חַיְתוֹ יָעַר:
Du låter mörker komma och det blir natt, då alla skogens djur rör sig.
הַכְּפִירִים שֹׁאֲגִים לַטָּרֶף וּלְבַקֵּשׁ מֵאֵל אָכְלָם:
De unga lejonen ryter efter byte och söker sin föda från Gud.
תִּזְרַח הַשֶּׁמֶשׁ יֵאָסֵפוּן וְאֶל מְעוֹנֹתָם יִרְבָּצוּן:
När solen går upp drar de sig undan och lägger sig i sina lyor.
יֵצֵא אָדָם לְפָעֳלוֹ וְלַעֲבֹדָתוֹ עֲדֵי עָרֶב:
Människan går ut till sitt verk, till sitt arbete ända till kvällen.
מָה רַבּוּ מַעֲשֶׂיךָ יְהוָה כֻּלָּם בְּחָכְמָה עָשִׂיתָ מָלְאָה הָאָרֶץ קִנְיָנֶךָ:
Hur många är Dina verk, Evige! Du har gjort dem alla med visdom; jorden är full av Dina ägodelar!
זֶה הַיָּם גָּדוֹל וּרְחַב יָדָיִם שָׁם רֶמֶשׂ וְאֵין מִסְפָּר חַיּוֹת קְטַנּוֹת עִם גְּדֹלוֹת:
Detta havet, stort och vidsträckt; där finns kräldjur och djur utan tal, både små och stora.
שָׁם אֳנִיּוֹת יְהַלֵּכוּן לִוְיָתָן זֶה יָצַרְתָּ לְשַׂחֶק בּוֹ:
Där far skeppen fram; Du formade denna leviatan för att leka med.
כֻּלָּם אֵלֶיךָ יְשַׂבֵּרוּן לָתֵת אָכְלָם בְּעִתּוֹ:
De ser alla med hopp till Dig, att Du skall ge dem deras föda i rätt tid.
תִּתֵּן לָהֶם יִלְקֹטוּן תִּפְתַּח יָדְךָ יִשְׂבְּעוּן טוֹב:
Du ger dem, så att de kan samla in; Du öppnar Din hand, så att de mättas med det goda.
תַּסְתִּיר פָּנֶיךָ יִבָּהֵלוּן תֹּסֵף רוּחָם יִגְוָעוּן וְאֶל עֲפָרָם יְשׁוּבוּן:
Du döljer Ditt ansikte och de blir förskräckta; Du tar tillbaka deras ande och de förgås och vänder åter till sitt stoft.
תְּשַׁלַּח רוּחֲךָ יִבָּרֵאוּן וּתְחַדֵּשׁ פְּנֵי אֲדָמָה:
Du sänder ut Din ande och de skapas, och Du förnyar markens yta.
יְהִי כְבוֹד יְהוָה לְעוֹלָם יִשְׂמַח יְהוָה בְּמַעֲשָׂיו:
Den Eviges härlighet skall bestå för evigt; den Evige skall glädja sig över sina verk.
הַמַּבִּיט לָאָרֶץ וַתִּרְעָד יִגַּע בֶּהָרִים וְיֶעֱשָׁנוּ:
Han som blickar på jorden och den bävar; Han rör vid bergen och de ryker.
אָשִׁירָה לַיהוָה בְּחַיָּי אֲזַמְּרָה לֵאלֹהַי בְּעוֹדִי:
Jag vill sjunga till den Evige så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
יֶעֱרַב עָלָיו שִׂיחִי אָנֹכִי אֶשְׂמַח בַּיהוָה:
Må mitt tal behaga Honom; jag vill glädja mig i den Evige.
יִתַּמּוּ חַטָּאִים מִן הָאָרֶץ וּרְשָׁעִים עוֹד אֵינָם בָּרְכִי נַפְשִׁי אֶת יְהוָה הַלְלוּיָהּ:
Syndarna skall utrotas från jorden och de ogudaktiga skall inte mer vara till; min själ, lova den Evige. Halleluja.