Tehillim

116

אָהַבְתִּי כִּי יִשְׁמַע יְהוָה אֶת קוֹלִי תַּחֲנוּנָי:

Jag önskade att den Evige skulle höra min röst i mina böner.

כִּי הִטָּה אָזְנוֹ לִי וּבְיָמַי אֶקְרָא:

Ty Han böjde Sitt öra till mig, och jag skall åkalla Honom i mina dagar.

אֲפָפוּנִי חֶבְלֵי מָוֶת וּמְצָרֵי שְׁאוֹל מְצָאוּנִי צָרָה וְיָגוֹן אֶמְצָא:

När dödens band omslöt mig och gravens gränser drabbade mig, och jag fann nöd och sorg,

וּבְשֵׁם יְהוָה אֶקְרָא אָנָּה יְהוָה מַלְּטָה נַפְשִׁי:

då åkallade jag den Eviges Namn: "Ack, den Evige, rädda min själ!

חַנּוּן יְהוָֹה וְצַדִּיק וֵאלֹהֵינוּ מְרַחֵם:

Den Evige är nådig och rättfärdig, och vår Gud är barmhärtig.

שֹׁמֵר פְּתָאיִם יְהוָֹה דַּלּוֹתִי וְלִי יְהוֹשִׁיעַ:

Den Evige bevarar de enkla; när jag var i förnedring, räddade Han mig.

שׁוּבִי נַפְשִׁי לִמְנוּחָיְכִי כִּי יְהוָה גָּמַל עָלָיְכִי:

Vänd tillbaka, min själ, till din ro, ty den Evige har handlat väl mot dig.

כִּי חִלַּצְתָּ נַפְשִׁי מִמָּוֶת אֶת עֵינִי מִן דִּמְעָה אֶת רַגְלִי מִדֶּחִי:

Ty Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar och min fot från att snava.

אֶתְהַלֵּךְ לִפְנֵי יְהוָה בְּאַרְצוֹת הַחַיִּים:

Jag skall vandra inför den Evige i de levandes länder.

הֶאֱמַנְתִּי כִּי אֲדַבֵּר אֲנִי עָנִיתִי מְאֹד:

Jag trodde, därför talade jag; jag är djupt förödmjukad.

אֲנִי אָמַרְתִּי בְחָפְזִי כָּל הָאָדָם כֹּזֵב:

Jag sade i min förskräckelse: "Alla människor är lögnare."

מָה אָשִׁיב לַיהוָה כָּל תַּגְמוּלוֹהִי עָלָי:

Hur skall jag återgälda den Evige för alla Hans välgärningar mot mig?

כּוֹס יְשׁוּעוֹת אֶשָּׂא וּבְשֵׁם יְהוָה אֶקְרָא:

Jag skall lyfta frälsningens bägare, och jag skall åkalla den Eviges Namn.

נְדָרַי לַיהוָה אֲשַׁלֵּם נֶגְדָה נָּא לְכָל עַמּוֹ:

Jag skall infria mina löften till den Evige nu i hela Hans folks närvaro.

יָקָר בְּעֵינֵי יְהוָה הַמָּוְתָה לַחֲסִידָיו:

Dyrbar i den Eviges ögon är Hans frommas död.

אָנָּה יְהוָה כִּי אֲנִי עַבְדֶּךָ אֲנִי עַבְדְּךָ בֶּן אֲמָתֶךָ פִּתַּחְתָּ לְמוֹסֵרָי:

Ack, den Evige, ty jag är Din tjänare; jag är Din tjänare, son till Din tjänarinna; Du har löst mina band.

לְךָ אֶזְבַּח זֶבַח תּוֹדָה וּבְשֵׁם יְהוָה אֶקְרָא:

Åt Dig skall jag offra ett tackoffer, och jag skall åkalla den Eviges Namn.

נְדָרַי לַיהוָה אֲשַׁלֵּם נֶגְדָה נָּא לְכָל עַמּוֹ:

Jag skall infria mina löften till den Evige nu i hela Hans folks närvaro,

בְּחַצְרוֹת בֵּית יְהוָה בְּתוֹכֵכִי יְרוּשָׁלִָם הַלְלוּיָהּ:

på gårdarna till den Eviges hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!