לַמְנַצֵּחַ לְדָוִד מִזְמוֹר יְהוָה חֲקַרְתַּנִי וַתֵּדָע:
För körledaren. Av David, en sång. Evige, Du har utforskat mig och Du känner mig.
אַתָּה יָדַעְתָּ שִׁבְתִּי וְקוּמִי בַּנְתָּה לְרֵעִי מֵרָחוֹק:
Du vet när jag sitter och när jag står upp; Du förstår min tanke på avstånd.
אָרְחִי וְרִבְעִי זֵרִיתָ וְכָל דְּרָכַי הִסְכַּנְתָּה:
Min väg och min vila har Du omslutit, och Du är förtrogen med alla mina vägar.
כִּי אֵין מִלָּה בִּלְשׁוֹנִי הֵן יְהוָה יָדַעְתָּ כֻלָּהּ:
Ty det finns inget ord på min tunga; se, Evige, Du känner det allt.
אָחוֹר וָקֶדֶם צַרְתָּנִי וַתָּשֶׁת עָלַי כַּפֶּכָה:
Bakifrån och framifrån har Du omslutit mig, och Du har lagt Din hand över mig.
(פלאיה) פְּלִיאָה דַעַת מִמֶּנִּי נִשְׂגְּבָה לֹא אוּכַל לָהּ:
Sådan kunskap är fördold för mig; den är för hög, jag kan inte nå den.
אָנָה אֵלֵךְ מֵרוּחֶךָ וְאָנָה מִפָּנֶיךָ אֶבְרָח:
Vart skall jag gå undan Din ande, och vart skall jag fly från Din närvaro?
אִם אֶסַּק שָׁמַיִם שָׁם אָתָּה וְאַצִּיעָה שְּׁאוֹל הִנֶּךָּ:
Om jag stiger upp till himmelen är Du där, och om jag bäddar mig i graven, se, där är Du.
אֶשָּׂא כַנְפֵי שָׁחַר אֶשְׁכְּנָה בְּאַחֲרִית יָם:
[Om] jag tar gryningens vingar, [om] jag bor vid havets yttersta gräns,
גַּם שָׁם יָדְךָ תַנְחֵנִי וְתֹאחֲזֵנִי יְמִינֶךָ:
så skall även där Din hand leda mig, och Din högra hand skall gripa tag i mig.
וָאֹמַר אַךְ חֹשֶׁךְ יְשׁוּפֵנִי וְלַיְלָה אוֹר בַּעֲדֵנִי:
Jag sade: "Mörkret skall förmörka mig, och natten skall bli som ljus omkring mig."
גַּם חֹשֶׁךְ לֹא יַחְשִׁיךְ מִמֶּךָּ וְלַיְלָה כַּיּוֹם יָאִיר כַּחֲשֵׁיכָה כָּאוֹרָה:
Inte ens mörkret döljer [något] för Dig, och natten lyser som dagen; som mörkret så är ljuset.
כִּי אַתָּה קָנִיתָ כִלְיֹתָי תְּסֻכֵּנִי בְּבֶטֶן אִמִּי:
Ty Du har skapat mitt innersta, Du vävde mig i min moders liv.
אוֹדְךָ עַל כִּי נוֹרָאוֹת נִפְלֵיתִי נִפְלָאִים מַעֲשֶׂיךָ וְנַפְשִׁי יֹדַעַת מְאֹד:
Jag tackar Dig, ty på ett underbart, häpnadsväckande sätt blev jag danad; Dina verk är underbara, och min själ vet det mycket väl.
לֹא נִכְחַד עָצְמִי מִמֶּךָּ אֲשֶׁר עֻשֵּׂיתִי בַסֵּתֶר רֻקַּמְתִּי בְּתַחְתִּיּוֹת אָרֶץ:
Mitt väsen var inte fördolt för Dig, då jag skapades i hemlighet, då jag bildades i jordens djup.
גָּלְמִי רָאוּ עֵינֶיךָ וְעַל סִפְרְךָ כֻּלָּם יִכָּתֵבוּ יָמִים יֻצָּרוּ (ולא) וְלוֹ אֶחָד בָּהֶם:
Dina ögon såg mig som ofödd, och i Din bok var de alla skrivna; dagarna har danats, och en av dem är Hans.
וְלִי מַה יָּקְרוּ רֵעֶיךָ אֵל מֶה עָצְמוּ רָאשֵׁיהֶם:
Och för mig, hur dyrbara är Dina vänner, Evige! Hur stor är deras mängd!
אֶסְפְּרֵם מֵחוֹל יִרְבּוּן הֱקִיצֹתִי וְעוֹדִי עִמָּךְ:
Skulle jag räkna dem, är de fler än sanden; jag har nått slutet, och jag är ännu hos Dig.
אִם תִּקְטֹל אֱלוֹהַּ רָשָׁע וְאַנְשֵׁי דָמִים סוּרוּ מֶנִּי:
Om Du ändå ville dräpa den ondskefulle, Gud, och blodets män, "Vik bort från mig."
אֲשֶׁר יֹאמְרֻךָ לִמְזִמָּה נָשֻׂא לַשָּׁוְא עָרֶיךָ:
De som nämner Dig med ond avsikt; Dina fiender har tagit det upp i fåfänglighet.
הֲלוֹא מְשַׂנְאֶיךָ יְהוָה אֶשְׂנָא וּבִתְקוֹמְמֶיךָ אֶתְקוֹטָט:
Skulle jag inte hata dem som hatar Dig, Evige? Med dem som reser sig mot Dig tvistar jag.
תַּכְלִית שִׂנְאָה שְׂנֵאתִים לְאוֹיְבִים הָיוּ לִי:
Jag hatar dem med yttersta hat; de har blivit mina fiender.
חָקְרֵנִי אֵל וְדַע לְבָבִי בְּחָנֵנִי וְדַע שַׂרְעַפָּי:
Utforska mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar.
וּרְאֵה אִם דֶּרֶךְ עֹצֶב בִּי וּנְחֵנִי בְּדֶרֶךְ עוֹלָם:
Och se om det finns någon förtretlig väg hos mig, och led mig på den eviga vägen.