מִזְמוֹר לְדָוִד יְהוָה קְרָאתִיךָ חוּשָׁה לִּי הַאֲזִינָה קוֹלִי בְּקָרְאִי לָךְ:
En sång av David. Evige, jag ropar till Dig; skynda till mig, lyssna till min röst när jag ropar till Dig.
תִּכּוֹן תְּפִלָּתִי קְטֹרֶת לְפָנֶיךָ מַשְׂאַת כַּפַּי מִנְחַת עָרֶב:
Må min bön bestå som rökelse inför Dig, mina händers lyftande som aftonoffret.
שִׁיתָה יְהוָה שָׁמְרָה לְפִי נִצְּרָה עַל דַּל שְׂפָתָי:
Evige, sätt en vakt för min mun; bevaka mina läppars dörr.
אַל תַּט לִבִּי לְדָבָר רָע לְהִתְעוֹלֵל עֲלִלוֹת בְּרֶשַׁע אֶת אִישִׁים פֹּעֲלֵי אָוֶן וּבַל אֶלְחַם בְּמַנְעַמֵּיהֶם:
Böj inte mitt hjärta till något ont, till att utföra ondskans gärningar med män som verkar orättfärdighet, och låt mig inte ta del av deras festmåltider.
יֶהֶלְמֵנִי צַדִּיק חֶסֶד וְיוֹכִיחֵנִי שֶׁמֶן רֹאשׁ אַל יָנִי רֹאשִׁי כִּי עוֹד וּתְפִלָּתִי בְּרָעוֹתֵיהֶם:
Må en rättfärdig man slå mig i nåd och tillrättavisa mig; må smörjelsens olja på mitt huvud inte vända bort mitt huvud, ty så länge [jag är] vid min bön [gäller den] deras onda gärningar.
נִשְׁמְטוּ בִידֵי סֶלַע שֹׁפְטֵיהֶם וְשָׁמְעוּ אֲמָרַי כִּי נָעֵמוּ:
Deras domare fördes vilse av [sina hjärtan av] sten, fastän de hörde mina ord, som är ljuvliga.
כְּמוֹ פֹלֵחַ וּבֹקֵעַ בָּאָרֶץ נִפְזְרוּ עֲצָמֵינוּ לְפִי שְׁאוֹל:
Som när någon hugger och klyver [ved] på marken, är våra ben spridda vid gravens mynning.
כִּי אֵלֶיךָ יְהוִה אֲדֹנָי עֵינָי בְּכָה חָסִיתִי אַל תְּעַר נַפְשִׁי:
Ty till Dig, Gud, den Evige, är mina ögon vända; hos Dig söker jag tillflykt; kasta inte ut min själ.
שָׁמְרֵנִי מִידֵי פַח יָקְשׁוּ לִי וּמֹקְשׁוֹת פֹּעֲלֵי אָוֶן:
Bevara mig från den snara som de har lagt för mig, och från fällorna som orättfärdighetens män har gillrat.
יִפְּלוּ בְמַכְמֹרָיו רְשָׁעִים יַחַד אָנֹכִי עַד אֶעֱבוֹר:
Må de ondskefulla falla tillsammans, [var och en] i sina egna nät, medan jag går förbi.