הַלְלוּיָהּ כִּי טוֹב זַמְּרָה אֱלֹהֵינוּ כִּי נָעִים נָאוָה תְהִלָּה:
Halleluja! Ty det är gott att sjunga till vår Gud; ty Han är ljuvlig, och lovsång anstår Honom.
בּוֹנֵה יְרוּשָׁלִַם יְהוָה נִדְחֵי יִשְׂרָאֵל יְכַנֵּס:
Den Evige är Jerusalems byggare; Han samlar de fördrivna av Israel.
הָרֹפֵא לִשְׁבוּרֵי לֵב וּמְחַבֵּשׁ לְעַצְּבוֹתָם:
Han helar dem som har förkrossade hjärtan och förbinder deras sår.
מוֹנֶה מִסְפָּר לַכּוֹכָבִים לְכֻלָּם שֵׁמוֹת יִקְרָא:
Han räknar stjärnornas antal; Han nämner dem alla vid namn.
גָּדוֹל אֲדוֹנֵינוּ וְרַב כֹּחַ לִתְבוּנָתוֹ אֵין מִסְפָּר:
Stor är vår Herre och rik på kraft; Hans förstånd är omätligt.
מְעוֹדֵד עֲנָוִים יְהוָה מַשְׁפִּיל רְשָׁעִים עֲדֵי אָרֶץ:
Den Evige upprätthåller de ödmjuka; Han ödmjukar de ondskefulla till marken.
עֱנוּ לַיהוָה בְּתוֹדָה זַמְּרוּ לֵאלֹהֵינוּ בְכִנּוֹר:
Sjung till den Evige med tacksägelse; spela till vår Gud på lyra.
הַמְכַסֶּה שָׁמַיִם בְּעָבִים הַמֵּכִין לָאָרֶץ מָטָר הַמַּצְמִיחַ הָרִים חָצִיר:
Han som täcker himlen med moln, som bereder regn åt jorden, som låter gräs gro på bergen.
נוֹתֵן לִבְהֵמָה לַחְמָהּ לִבְנֵי עֹרֵב אֲשֶׁר יִקְרָאוּ:
Han ger djuret dess föda, åt de unga korparna som ropar.
לֹא בִגְבוּרַת הַסּוּס יֶחְפָּץ לֹא בְשׁוֹקֵי הָאִישׁ יִרְצֶה:
Han har inte sin lust i hästens styrka, inte heller gläder Han sig åt mannens ben.
רוֹצֶה יְהוָה אֶת יְרֵאָיו אֶת הַמְיַחֲלִים לְחַסְדּוֹ:
Den Evige har sin lust i dem som fruktar Honom, i dem som hoppas på Hans nåd.
שַׁבְּחִי יְרוּשָׁלִַם אֶת יְהוָה הַלְלִי אֱלֹהַיִךְ צִיּוֹן:
Prisa den Evige, Jerusalem; lova din Gud, Sion.
כִּי חִזַּק בְּרִיחֵי שְׁעָרָיִךְ בֵּרַךְ בָּנַיִךְ בְּקִרְבֵּךְ:
Ty Han har stärkt bommarna för dina portar; Han har välsignat dina barn inom dig.
הַשָּׂם גְּבוּלֵךְ שָׁלוֹם חֵלֶב חִטִּים יַשְׂבִּיעֵךְ:
Han ger fred inom dina gränser; med det bästa av vetet mättar Han dig.
הַשֹּׁלֵחַ אִמְרָתוֹ אָרֶץ עַד מְהֵרָה יָרוּץ דְּבָרוֹ:
Han sänder Sitt bud till jorden; Hans ord löper med hast.
הַנֹּתֵן שֶׁלֶג כַּצָּמֶר כְּפוֹר כָּאֵפֶר יְפַזֵּר:
Han ger snö som ull; Han strör ut frost som aska.
מַשְׁלִיךְ קַרְחוֹ כְפִתִּים לִפְנֵי קָרָתוֹ מִי יַעֲמֹד:
Han slungar Sin is som brödsmulor; vem kan bestå inför Hans köld?
יִשְׁלַח דְּבָרוֹ וְיַמְסֵם יַשֵּׁב רוּחוֹ יִזְּלוּ מָיִם:
Han sänder Sitt ord och smälter dem; Han låter Sin vind blåsa; vattnen flödar.
מַגִּיד (דברו) דְּבָרָיו לְיַעֲקֹב חֻקָּיו וּמִשְׁפָּטָיו לְיִשְׂרָאֵל:
Han kungör Sina ord för Jakob, Sina stadgar och Sina lagar för Israel.
לֹא עָשָׂה כֵן לְכָל גּוֹי וּמִשְׁפָּטִים בַּל יְדָעוּם הַלְלוּיָהּ:
Så har Han inte gjort för något annat folk, och Hans lagar har de inte fått veta. Halleluja!