לַמְנַצֵּחַ לְדָוִד מִזְמוֹר שִׁיר:
För körledaren, av David, en psalm, en sång:
יָקוּם אֱלֹהִים יָפוּצוּ אוֹיְבָיו וְיָנוּסוּ מְשַׂנְאָיו מִפָּנָיו:
Må Gud resa sig, må Hans fiender skingras, och må de som hatar Honom fly inför Honom:
כְּהִנְדֹּף עָשָׁן תִּנְדֹּף כְּהִמֵּס דּוֹנַג מִפְּנֵי אֵשׁ יֹאבְדוּ רְשָׁעִים מִפְּנֵי אֱלֹהִים:
Som rök drivs bort, så driv bort dem; som vax smälter inför eld, så må de onda förgås inför Gud:
וְצַדִּיקִים יִשְׂמְחוּ יַעַלְצוּ לִפְנֵי אֱלֹהִים וְיָשִׂישׂוּ בְשִׂמְחָה:
Men låt de rättfärdiga glädja sig, låt dem jubla inför Gud, och låt dem fröjda sig med glädje:
שִׁירוּ לֵאלֹהִים זַמְּרוּ שְׁמוֹ סֹלּוּ לָרֹכֵב בָּעֲרָבוֹת בְּיָהּ שְׁמוֹ וְעִלְזוּ לְפָנָיו:
Sjung till Gud, lovsjung Hans Namn; upphöj Honom som rider fram över slätterna, Jah är Hans Namn, och fröjda er inför Honom:
אֲבִי יְתוֹמִים וְדַיַּן אַלְמָנוֹת אֱלֹהִים בִּמְעוֹן קָדְשׁוֹ:
En fader för de faderlösa och en domare för änkorna, Gud i Sin heliga boning:
אֱלֹהִים מוֹשִׁיב יְחִידִים בַּיְתָה מוֹצִיא אֲסִירִים בַּכּוֹשָׁרוֹת אַךְ סוֹרְרִים שָׁכְנוּ צְחִיחָה:
Gud ger de ensamma ett hem, Han för fångarna ut till välgång; men de upproriska bor i ett förtorkat land:
אֱלֹהִים בְּצֵאתְךָ לִפְנֵי עַמֶּךָ בְּצַעְדְּךָ בִישִׁימוֹן סֶלָה:
Gud, när Du drog ut framför Ditt folk, när Du tågade genom öknen, sela:
אֶרֶץ רָעָשָׁה אַף שָׁמַיִם נָטְפוּ מִפְּנֵי אֱלֹהִים זֶה סִינַי מִפְּנֵי אֱלֹהִים אֱלֹהֵי יִשְׂרָאֵל:
Jorden bävade, ja, himlarna dröp inför Gud, detta Sinai, inför Gud, Israels Gud:
גֶּשֶׁם נְדָבוֹת תָּנִיף אֱלֹהִים נַחֲלָתְךָ וְנִלְאָה אַתָּה כוֹנַנְתָּהּ:
Ett rikligt regn lät Du falla, Gud; Din arvedel, när den försmäktade, gav Du styrka:
חַיָּתְךָ יָשְׁבוּ בָהּ תָּכִין בְּטוֹבָתְךָ לֶעָנִי אֱלֹהִים:
Din hjord bosatte sig i den; i Din godhet sörjde Du för den fattige, Gud:
אֲדֹנָי יִתֶּן אֹמֶר הַמְבַשְּׂרוֹת צָבָא רָב:
Den Evige ger budskapet; de kvinnor som förkunnar det är en stor skara:
מַלְכֵי צְבָאוֹת יִדֹּדוּן יִדֹּדוּן וּנְוַת בַּיִת תְּחַלֵּק שָׁלָל:
Härarnas kungar flyr, de flyr, och hon som stannar hemma delar bytet:
אִם תִּשְׁכְּבוּן בֵּין שְׁפַתָּיִם כַּנְפֵי יוֹנָה נֶחְפָּה בַכֶּסֶף וְאֶבְרוֹתֶיהָ בִּירַקְרַק חָרוּץ:
Fastän ni låg bland fållorna, ska ni vara som en duvas vingar täckta med silver och dess fjädrar med gult guld:
בְּפָרֵשׂ שַׁדַּי מְלָכִים בָּהּ תַּשְׁלֵג בְּצַלְמוֹן:
När den Allsmäktige skingrade kungar där, snöade det på Salmon:
הַר אֱלֹהִים הַר בָּשָׁן הַר גַּבְנֻנִּים הַר בָּשָׁן:
Du Guds berg, Basans berg, du mångtoppiga berg, Basans berg:
לָמָּה תְּרַצְּדוּן הָרִים גַּבְנֻנִּים הָהָר חָמַד אֱלֹהִים לְשִׁבְתּוֹ אַף יְהוָה יִשְׁכֹּן לָנֶצַח:
Varför ser ni med avund, ni mångtoppiga berg, på det berg som Gud har åtrått till Sin boning? Sannerligen, den Evige ska bo där för evigt:
רֶכֶב אֱלֹהִים רִבֹּתַיִם אַלְפֵי שִׁנְאָן אֲדֹנָי בָם סִינַי בַּקֹּדֶשׁ:
Guds vagnar är tiotusenden, tusen och åter tusen; den Evige är bland dem, Sinai i helighet:
עָלִיתָ לַמָּרוֹם שָׁבִיתָ שֶּׁבִי לָקַחְתָּ מַתָּנוֹת בָּאָדָם וְאַף סוֹרְרִים לִשְׁכֹּן יָהּ אֱלֹהִים:
Du steg upp i höjden, Du tog fångar till fånga; Du tog emot gåvor bland människor, även bland de upproriska, för att den Evige Gud skulle bo där:
בָּרוּךְ אֲדֹנָי יוֹם יוֹם יַעֲמָס לָנוּ הָאֵל יְשׁוּעָתֵנוּ סֶלָה:
Välsignad är den Evige, dag för dag bär Han vår börda, vår frälsnings Gud, sela:
הָאֵל לָנוּ אֵל לְמוֹשָׁעוֹת וְלֵיהוִה אֲדֹנָי לַמָּוֶת תּוֹצָאוֹת:
Vår Gud är en frälsningens Gud; och hos den Evige Gud finns räddning från döden:
אַךְ אֱלֹהִים יִמְחַץ רֹאשׁ אֹיְבָיו קָדְקֹד שֵׂעָר מִתְהַלֵּךְ בַּאֲשָׁמָיו:
Men Gud ska krossa Sina fienders huvud, den håriga hjässan på den som vandrar i sin skuld:
אָמַר אֲדֹנָי מִבָּשָׁן אָשִׁיב אָשִׁיב מִמְּצֻלוֹת יָם:
Den Evige sade: Från Basan ska jag föra dem tillbaka, jag ska föra dem tillbaka från havets djup:
לְמַעַן תִּמְחַץ רַגְלְךָ בְּדָם לְשׁוֹן כְּלָבֶיךָ מֵאֹיְבִים מִנֵּהוּ:
Så att din fot kan vada i blod, så att dina hundars tunga kan få sin del av dina fiender:
רָאוּ הֲלִיכוֹתֶיךָ אֱלֹהִים הֲלִיכוֹת אֵלִי מַלְכִּי בַקֹּדֶשׁ:
De har sett Dina processioner, Gud, min Guds, min Kungs processioner, in i helgedomen:
קִדְּמוּ שָׁרִים אַחַר נֹגְנִים בְּתוֹךְ עֲלָמוֹת תּוֹפֵפוֹת:
Sångarna gick främst, musikanterna följde efter, mitt bland flickor som slog på tamburiner:
בְּמַקְהֵלוֹת בָּרְכוּ אֱלֹהִים יְהוָה מִמְּקוֹר יִשְׂרָאֵל:
I församlingarna, välsigna Gud, den Evige, ni av Israels källa:
שָׁם בִּנְיָמִן צָעִיר רֹדֵם שָׂרֵי יְהוּדָה רִגְמָתָם שָׂרֵי זְבֻלוּן שָׂרֵי נַפְתָּלִי:
Där är Benjamin, den yngste, som härskar över dem, Juda furstar i sin skara, Sebulons furstar, Naftalis furstar:
צִוָּה אֱלֹהֶיךָ עֻזֶּךָ עוּזָּה אֱלֹהִים זוּ פָּעַלְתָּ לָּנוּ:
Din Gud har befallt din styrka; styrk, Gud, det Du har gjort för oss:
מֵהֵיכָלֶךָ עַל יְרוּשָׁלִָם לְךָ יוֹבִילוּ מְלָכִים שָׁי:
Från Ditt tempel ovanför Jerusalem bär kungar fram gåvor till Dig:
גְּעַר חַיַּת קָנֶה עֲדַת אַבִּירִים בְּעֶגְלֵי עַמִּים מִתְרַפֵּס בְּרַצֵּי כָסֶף בִּזַּר עַמִּים קְרָבוֹת יֶחְפָּצוּ:
Tillrättavisa odjuret i vassen, hjorden av tjurar med folkens kalvar, som trampar ner silverstycken; Han skingrar de folk som har lust till krig:
יֶאֱתָיוּ חַשְׁמַנִּים מִנִּי מִצְרָיִם כּוּשׁ תָּרִיץ יָדָיו לֵאלֹהִים:
Stormän ska komma från Egypten; Kush ska skynda att räcka ut sina händer mot Gud:
מַמְלְכוֹת הָאָרֶץ שִׁירוּ לֵאלֹהִים זַמְּרוּ אֲדֹנָי סֶלָה:
Ni jordens riken, sjung till Gud, lovsjung den Evige, sela:
לָרֹכֵב בִּשְׁמֵי שְׁמֵי קֶדֶם הֵן יִתֵּן בְּקוֹלוֹ קוֹל עֹז:
Han som rider på de uråldriga, högsta himlarna, se, Han låter Sin röst ljuda, en mäktig röst:
תְּנוּ עֹז לֵאלֹהִים עַל יִשְׂרָאֵל גַּאֲוָתוֹ וְעֻזּוֹ בַּשְּׁחָקִים:
Ge Gud äran för Hans makt, Hans majestät är över Israel, och Hans styrka är i skyarna:
נוֹרָא אֱלֹהִים מִמִּקְדָּשֶׁיךָ אֵל יִשְׂרָאֵל הוּא נֹתֵן עֹז וְתַעֲצֻמוֹת לָעָם בָּרוּךְ אֱלֹהִים:
Fruktansvärd är Gud från Dina helgedomar; Israels Gud, Han ger styrka och kraft åt folket; välsignad är Gud.