שׁוֹשַׁנַת יַעֲקֹב צָהֲלָה וְשָׂמֵחָה בִּרְאוֹתָם יַחַד תְּכֵלֶת מָרְדְּכָי. תְּשׁוּעָתָם הָיִיתָ לָנֶצַח וְתִקְוָתָם בְּכָל דּוֹר וָדוֹר. לְהוֹדִיע שֶׁכָּל קֹוֶיךָ לֹא יֵבֹשׁוּ וְלֹא יִכָּלְמוּ לָנֶצַח כָּל הַחוֹסִים בָּךְ. אָרוּר הָמָן אֲשֶׁר בִּקֵּשׁ לְאַבְּדִי בָּרוּךְ מָרְדְּכַי הַיְּהוּדִי. אֲרוּרָה זֶרֶשׁ אֵשֶׁת מַפְחִידִי בְּרוּכָה אֶסְתֵּר בַּעֲדִי וְגַם חַרְבוֹנָה זָכוּר לַטּוֹב.
Jakobs ros jublade och var glad när de tillsammans såg Mordekais blå skrud. Deras frälsning var Du för evigt, och deras hopp i varje släktled. För att förkunna att alla som hoppas på Dig inte skall komma på skam, och inte heller skall de som tar sin tillflykt till Dig vanäras i evighet. Förbannad vare Haman som sökte att förgöra mig; välsignad vare Mordekai juden. Förbannad vare Seresh, hustrun som skrämde mig; välsignad vare Ester som stod upp för mig, och må också Harbona bli ihågkommen till det goda.