בבית האבל מוסיפים בשחרית ובמנחה מזמור זה, ביום שיש בו תחנון:
I sorgehuset tillfogas följande psalm i morgon- och eftermiddagsbönerna på dagar då Tachanun läses:
לַמְנַצֵּחַ לִבְנֵי קֹרַח מִזְמוֹר: שִׁמְעוּ זֹאת כָּל הָעַמִּים הַאֲזִינוּ כָּל יֹשְׁבֵי חָלֶד: גַּם בְּנֵי אָדָם גַּם בְּנֵי אִישׁ יַחַד עָשִׁיר וְאֶבְיוֹן: פִּי יְדַבֵּר חָכְמוֹת וְהָגוּת לִבִּי תְבוּנוֹת: אַטֶּה לְמָשָׁל אָזְנִי אֶפְתַּח בְּכִנּוֹר חִידָתִי: לָמָּה אִירָא בִּימֵי רָע עֲוֹן עֲקֵבַי יְסוּבֵּנִי: הַבֹּטְחִים עַל חֵילָם וּבְרֹב עָשְׁרָם יִתְהַלָּלוּ: אָח לֹא פָדֹה יִפְדֶּה אִישׁ לֹא יִתֵּן לֵאלֹהִים כָּפְרוֹ: וְיֵקַר פִּדְיוֹן נַפְשָׁם וְחָדַל לְעוֹלָם: וִיחִי עוֹד לָנֶצַח לֹא יִרְאֶה הַשָּׁחַת: כִּי יִרְאֶה חֲכָמִים יָמוּתוּ יַחַד כְּסִיל וָבַעַר יֹאבֵדוּ וְעָזְבוּ לַאֲחֵרִים חֵילָם: קִרְבָּם בָּתֵּימוֹ לְעוֹלָם מִשְׁכְּנֹתָם לְדֹר וָדֹר קָרְאוֹ בִשְׁמוֹתָם עֲלֵי אֲדָמוֹת: וְאָדָם בִּיקָר בַּל יָלִין נִמְשַׁל כַּבְּהֵמוֹת נִדְמוּ: זֶה דַרְכָּם כֵּסֶל לָמוֹ וְאַחֲרֵיהֶם בְּפִיהֶם יִרְצוּ סֶלָה: כַּצֹּאן לִשְׁאוֹל שַׁתּוּ מָוֶת יִרְעֵם וַיִּרְדּוּ בָם יְשָׁרִים לַבֹּקֶר וְצוּרָם לְבַלּוֹת שְׁאוֹל מִזְּבֻל לוֹ: אַךְ אֱלֹהִים יִפְדֶּה נַפְשִׁי מִיַּד שְׁאוֹל כִּי יִקָּחֵנִי סֶלָה: אַל תִּירָא כִּי יַעֲשִׁר אִישׁ כִּי יִרְבֶּה כְּבוֹד בֵּיתוֹ: כִּי לֹא בְמוֹתוֹ יִקַּח הַכֹּל לֹא יֵרֵד אַחֲרָיו כְּבוֹדוֹ: כִּי נַפְשׁוֹ בְּחַיָּיו יְבָרֵךְ וְיוֹדֻךָ כִּי תֵיטִיב לָךְ: תָּבוֹא עַד דּוֹר אֲבוֹתָיו עַד נֵצַח לֹא יִרְאוֹ אוֹר: אָדָם בִּיקָר וְלֹא יָבִין נִמְשַׁל כַּבְּהֵמוֹת נִדְמוּ: וּתְשׁוּעַת צַדִּיקִים מֵיְהֹוָה מָעוּזָּם בְּעֵת צָרָה: וַיַּעְזְרֵם יְהֹוָה וַיְפַלְּטֵם יְפַלְּטֵם מֵרְשָׁעִים וְיוֹשִׁיעֵם כִּי חָסוּ בוֹ:
För körledaren, en psalm av Korachs söner: Hör detta, alla folk; lyssna, alla världens invånare: Både låg och hög, rik och fattig tillsammans. Min mun talar visdom; mitt hjärtas begrundan är förstånd. Jag ska böja mitt öra till en liknelse; jag ska lösa min gåta vid harpan. Varför skulle jag frukta i onda dagar, när mina hälars missgärning omger mig? De som litar på sin rikedom och berömmer sig av sina stora skatter. Ingen människa kan återlösa sin broder eller ge Gud hans lösen, ty deras själs återlösning är dyrbar och den upphör för evigt, så att han skulle leva evigt och inte se graven. Ty han ser att visa män dör; dåren och den oförnuftige förgås tillsammans och lämnar sin rikedom åt andra. Deras innersta tanke är att deras hus ska bestå för evigt, deras boningar i alla släkten; de uppkallar sina länder efter sina egna namn. Men människan i sin prakt ska inte bestå; hon är lik djuren som förgås. Detta är deras väg, dårskap är deras, och efter dem ska de finna behag i sina ord för evigt. Som får är de bestämda till dödsriket; döden ska valla dem; de redbara ska härska över dem på morgonen; och deras gestalt ska täras bort i dödsriket, fjärran från sin höga boning. Men Gud ska återlösa min själ ur dödsrikets hand, ty Han ska ta mig till sig, Sela. Frukta inte när en människa blir rik, när hennes hus härlighet växer. Ty när hon dör ska hon inte ta något med sig; hennes härlighet ska inte fara ned efter henne. Ty hennes själ, medan hon lever, ska prisa sig själv, och de ska berömma dig när du gör väl mot dig själv. Den ska gå till sina fäders släkte; de ska aldrig se ljuset. Människan i sin prakt, men utan förstånd, är lik djuren som förgås. Men de rättfärdigas frälsning är från den Evige; Han är deras borg i nödens tid. Och den Evige hjälper dem och räddar dem; Han räddar dem från de onda och frälsar dem, ty de har tagit sin tillflykt till Honom.
ביום שאין בו תחנון אומרים בבית האבל מזמור זה:
På dagar då Tachanun inte läses sägs följande psalm i sorgehuset:
מִכְתָּם לְדָוִד שָׁמְרֵנִי אֵל כִּי חָסִיתִי בָךְ: אָמַרְתְּ לַיהֹוָה אֲדֹנָי אָתָּה טוֹבָתִי בַּל עָלֶיךָ: לִקְדוֹשִׁים אֲשֶׁר בָּאָרֶץ הֵמָּה וְאַדִּירֵי כָּל חֶפְצִי בָם: יִרְבּוּ עַצְּבוֹתָם אַחֵר מָהָרוּ בַּל אַסִּיךְ נִסְכֵּיהֶם מִדָּם וּבַל אֶשָּׂא אֶת שְׁמוֹתָם עַל שְׂפָתָי: יְהֹוָה מְנָת חֶלְקִי וְכוֹסִי אַתָּה תּוֹמִיךְ גּוֹרָלִי: חֲבָלִים נָפְלוּ לִי בַּנְּעִמִים אַף נַחֲלָת שָׁפְרָה עָלָי: אֲבָרֵךְ אֶת יְהֹוָה אֲשֶׁר יְעָצָנִי אַף לֵילוֹת יִסְּרוּנִי כִלְיוֹתָי: שִׁוִּיתִי יְהֹוָה לְנֶגְדִּי תָמִיד כִּי מִימִינִי בַּל אֶמּוֹט: לָכֵן שָׂמַח לִבִּי וַיָּגֶל כְּבוֹדִי אַף בְּשָׂרִי יִשְׁכֹּן לָבֶטַח: כִּי לֹא תַעֲזֹב נַפְשִׁי לִשְׁאוֹל לֹא תִתֵּן חֲסִידְךָ לִרְאוֹת שָׁחַת: תּוֹדִיעֵנִי אֹרַח חַיִּים שֹׂבַע שְׂמָחוֹת אֶת פָּנֶיךָ נְעִמוֹת בִּימִינְךָ נֶצַח:
En michtam av David: Bevara mig, Gud, ty jag har tagit min tillflykt till Dig. Jag har sagt till den Evige: ”Du är min Herre; jag har inget gott utom Dig.” Vad de heliga i landet beträffar, de är de ädla i vilka all min glädje är. Sorgerna ska mångfaldigas för dem som skyndar efter en annan gud; jag ska inte utgjuta deras blodsoffer, inte heller ska jag ta deras namn på mina läppar. Den Evige är min tilldelade lott och min bägare; Du upprätthåller min del. Mätsnörena har fallit för mig på ljuvliga platser; ja, min arvedel är skön för mig. Jag ska välsigna den Evige, som har gett mig råd; även om natten undervisar mig mitt innersta. Jag har ständigt satt den Evige framför mig; eftersom Han är vid min högra hand ska jag inte vackla. Därför är mitt hjärta glatt, och min ära fröjdar sig; även mitt kött ska bo i trygghet. Ty Du ska inte överlämna min själ åt dödsriket, inte heller ska Du låta Din fromme se förgängelse. Du gör livets väg känd för mig; i Din närvaro är glädjens fullhet; vid Din högra hand är ljuvligheter för evigt.