Tehillim

127

שִׁיר הַמַּעֲלוֹת לִשְׁלֹמֹה אִם יְהוָה לֹא יִבְנֶה בַיִת שָׁוְא עָמְלוּ בוֹנָיו בּוֹ אִם יְהוָה לֹא יִשְׁמָר עִיר שָׁוְא שָׁקַד שׁוֹמֵר:

En vallfartssång om Salomo. Om den Evige inte bygger huset, så arbetar dess byggare förgäves; om den Evige inte vaktar staden, så vakar dess väktare förgäves.

שָׁוְא לָכֶם מַשְׁכִּימֵי קוּם מְאַחֲרֵי שֶׁבֶת אֹכְלֵי לֶחֶם הָעֲצָבִים כֵּן יִתֵּן לִידִידוֹ שֵׁנָא:

Förgäves stiger ni upp tidigt, sitter uppe sent, äter mödans bröd; så ger den Evige åt den Han älskar medan han sover.

הִנֵּה נַחֲלַת יְהוָה בָּנִים שָׂכָר פְּרִי הַבָּטֶן:

Se, söner är den Eviges arvedel, livsfruktens lön.

כְּחִצִּים בְּיַד גִּבּוֹר כֵּן בְּנֵי הַנְּעוּרִים:

Som pilar i en väldig krigares hand, så är ungdomens söner.

אַשְׁרֵי הַגֶּבֶר אֲשֶׁר מִלֵּא אֶת אַשְׁפָּתוֹ מֵהֶם לֹא יֵבֹשׁוּ כִּי יְדַבְּרוּ אֶת אוֹיְבִים בַּשָּׁעַר:

Lycklig är den man som har fyllt sitt koger med dem; de skall inte komma på skam, när de talar med fienderna i porten.