לְדָוִד רִיבָה יְהוָה אֶת יְרִיבַי לְחַם אֶת לֹחֲמָי:
Av David. Evige, strid mot dem som strider mot mig, kämpa mot mina fiender.
הַחֲזֵק מָגֵן וְצִנָּה וְקוּמָה בְּעֶזְרָתִי:
Grip sköld och rustning, och res Dig till min hjälp.
וְהָרֵק חֲנִית וּסְגֹר לִקְרַאת רֹדְפָי אֱמֹר לְנַפְשִׁי יְשֻׁעָתֵךְ אָנִי:
Och beväpna Dig med spjut och spärra vägen för mina förföljare; säg till min själ: “Jag är din räddning.”
יֵבֹשׁוּ וְיִכָּלְמוּ מְבַקְשֵׁי נַפְשִׁי יִסֹּגוּ אָחוֹר וְיַחְפְּרוּ חֹשְׁבֵי רָעָתִי:
Må de som står efter mitt liv komma på skam och förödmjukas; må de som planerar min ofärd vika tillbaka och stå med skam.
יִהְיוּ כְּמֹץ לִפְנֵי רוּחַ וּמַלְאַךְ יְהוָה דּוֹחֶה:
Låt dem bli som agnar för vinden, med en ängel från den Evige som driver dem bort.
יְהִי דַרְכָּם חֹשֶׁךְ וַחֲלַקְלַקּוֹת וּמַלְאַךְ יְהוָה רֹדְפָם:
Må deras väg bli mörk och hal, med en ängel från den Evige som förföljer dem.
כִּי חִנָּם טָמְנוּ לִי שַׁחַת רִשְׁתָּם חִנָּם חָפְרוּ לְנַפְשִׁי:
Ty utan orsak har de gillrat en grop för mig, ja, ett nät; utan orsak har de grävt det för min själ.
תְּבוֹאֵהוּ שׁוֹאָה לֹא יֵדָע וְרִשְׁתּוֹ אֲשֶׁר טָמַן תִּלְכְּדוֹ בְּשׁוֹאָה יִפָּל בָּהּ:
Må fördärv som han inte känner till komma över honom, och hans nät som han gömde skall snärja honom; må han i mörkret falla däri.
וְנַפְשִׁי תָּגִיל בַּיהוָה תָּשִׂישׂ בִּישׁוּעָתוֹ:
Och min själ skall jubla i den Evige; den skall fröjda sig i Hans räddning.
כָּל עַצְמוֹתַי תֹּאמַרְנָה יְהוָה מִי כָמוֹךָ מַצִּיל עָנִי מֵחָזָק מִמֶּנּוּ וְעָנִי וְאֶבְיוֹן מִגֹּזְלוֹ:
Alla mina ben skall säga: Evige, vem är som Du, som räddar en fattig från en som är starkare än han, och en fattig och en behövande från den som rånar honom.
יְקוּמוּן עֵדֵי חָמָס אֲשֶׁר לֹא יָדַעְתִּי יִשְׁאָלוּנִי:
Falska vittnen reser sig; de frågar mig om sådant som jag inte vet.
יְשַׁלְּמוּנִי רָעָה תַּחַת טוֹבָה שְׁכוֹל לְנַפְשִׁי:
De lönar mig med ont i stället för gott, död åt min själ.
וַאֲנִי בַּחֲלוֹתָם לְבוּשִׁי שָׂק עִנֵּיתִי בַצּוֹם נַפְשִׁי וּתְפִלָּתִי עַל חֵיקִי תָשׁוּב:
Men jag, när de var sjuka, var min klädnad säckväv; jag späkte mig med fasta, och må min bön vända tillbaka till min egen barm.
כְּרֵעַ כְּאָח לִי הִתְהַלָּכְתִּי כַּאֲבֶל אֵם קֹדֵר שַׁחוֹתִי:
Jag gick omkring som om det vore en vän eller som om det vore min egen bror; jag var nedböjd av sorg som vid en moders sorg.
וּבְצַלְעִי שָׂמְחוּ וְנֶאֱסָפוּ נֶאֶסְפוּ עָלַי נֵכִים וְלֹא יָדַעְתִּי קָרְעוּ וְלֹא דָמּוּ:
Och när jag haltade, gladde de sig och samlades; halta människor samlades omkring mig, varför vet jag inte. Om de så rev skulle de inte sluta.
בְּחַנְפֵי לַעֲגֵי מָעוֹג חָרֹק עָלַי שִׁנֵּימוֹ:
På grund av smicker och hånfullt begär efter föda gnisslar de tänder mot mig.
אֲדֹנָי כַּמָּה תִּרְאֶה הָשִׁיבָה נַפְשִׁי מִשֹּׁאֵיהֶם מִכְּפִירִים יְחִידָתִי:
Evige, hur länge skall Du se på? För min själ tillbaka från deras mörker, min enda från unga lejon.
אוֹדְךָ בְּקָהָל רָב בְּעַם עָצוּם אֲהַלְלֶךָּ:
Jag skall tacka Dig i en stor församling; bland ett mäktigt folk skall jag prisa Dig.
אַל יִשְׂמְחוּ לִי אֹיְבַי שֶׁקֶר שֹׂנְאַי חִנָּם יִקְרְצוּ עָיִן:
Låt dem inte glädja sig över mig, de som är mina fiender utan rättmätig sak, och låt inte dem som hatar mig utan orsak blinka med ögonen.
כִּי לֹא שָׁלוֹם יְדַבֵּרוּ וְעַל רִגְעֵי אֶרֶץ דִּבְרֵי מִרְמוֹת יַחֲשֹׁבוּן:
Ty de talar inte frid, och mot de förtryckta i landet tänker de ut svekfulla ord.
וַיַּרְחִיבוּ עָלַי פִּיהֶם אָמְרוּ הֶאָח הֶאָח רָאֲתָה עֵינֵינוּ:
Och de spärrade upp sin mun mot mig och sade: “Aha! Aha! Vårt öga har sett det vi önskade.”
רָאִיתָה יְהוָה אַל תֶּחֱרַשׁ אֲדֹנָי אֲל תִּרְחַק מִמֶּנִּי:
Du har sett det, Evige, var inte tyst; Evige, håll Dig inte fjärran från mig.
הָעִירָה וְהָקִיצָה לְמִשְׁפָּטִי אֱלֹהַי וַאדֹנָי לְרִיבִי:
Vakna upp och res Dig till min rätt, min Gud och min herre, till min sak.
שָׁפְטֵנִי כְצִדְקְךָ יְהוָה אֱלֹהָי וְאַל יִשְׂמְחוּ לִי:
Döm mig efter Din rättfärdighet, Evige, min Gud, och låt dem inte glädja sig över mig.
אַל יֹאמְרוּ בְלִבָּם הֶאָח נַפְשֵׁנוּ אַל יֹאמְרוּ בִּלַּעֲנוּהוּ:
Låt dem inte säga i sina hjärtan: “Vår själ fröjdar sig.” Låt dem inte säga: “Vi har slukat honom.”
יֵבֹשׁוּ וְיַחְפְּרוּ יַחְדָּו שְׂמֵחֵי רָעָתִי יִלְבְּשׁוּ בֹשֶׁת וּכְלִמָּה הַמַּגְדִּילִים עָלָי:
Låt dem komma på skam och förödmjukas tillsammans, de som gläds åt min olycka; låt dem kläs i skam och vanära, de som högmodigt upphöjer sig över mig.
יָרֹנּוּ וְיִשְׂמְחוּ חֲפֵצֵי צִדְקִי וְיֹאמְרוּ תָמִיד יִגְדַּל יְהוָה הֶחָפֵץ שְׁלוֹם עַבְדּוֹ:
Låt dem som önskar min upprättelse sjunga lovsånger och glädja sig, och låt dem ständigt säga: “Stor är den Evige, som önskar Sin tjänares frid.”
וּלְשׁוֹנִי תֶּהְגֶּה צִדְקֶךָ כָּל הַיּוֹם תְּהִלָּתֶךָ:
Och min tunga skall förkunna Din rättfärdighet, Ditt pris hela dagen.