לַמְנַצֵּחַ (לידיתון) לִידוּתוּן מִזְמוֹר לְדָוִד:
För körledaren, till Jedutun, en sång av David.
אָמַרְתִּי אֶשְׁמְרָה דְרָכַי מֵחֲטוֹא בִלְשׁוֹנִי אֶשְׁמְרָה לְפִי מַחְסוֹם בְּעֹד רָשָׁע לְנֶגְדִּי:
Jag sade: “Jag vill vakta mina vägar så att jag inte syndar med min tunga; jag vill vakta min mun som med ett munkorg medan den ogudaktige ännu står inför mig.
נֶאֱלַמְתִּי דוּמִיָּה הֶחֱשֵׁיתִי מִטּוֹב וּכְאֵבִי נֶעְכָּר:
Jag gjorde mig stum i tystnad; jag teg även om det goda, fastän min smärta var svår.
חַם לִבִּי בְּקִרְבִּי בַּהֲגִיגִי תִבְעַר אֵשׁ דִּבַּרְתִּי בִּלְשׁוֹנִי:
Mitt hjärta blev hett i mig; i mina tankar brann en eld; då talade jag med min tunga,
הוֹדִיעֵנִי יְהוָה קִצִּי וּמִדַּת יָמַי מַה הִיא אֵדְעָה מֶה חָדֵל אָנִי:
Evige, låt mig veta mitt slut, och mina dagars mått, hur det är; jag vill veta hur förgänglig jag är.
הִנֵּה טְפָחוֹת נָתַתָּה יָמַי וְחֶלְדִּי כְאַיִן נֶגְדֶּךָ אַךְ כָּל הֶבֶל כָּל אָדָם נִצָּב סֶלָה:
Se, Du gjorde mina dagar som handsbredder, och min livstid är som intet inför Dig; sannerligen, allt är fåfänglighet hos varje människa; så är hennes lott för evigt.
אַךְ בְּצֶלֶם יִתְהַלֶּךְ אִישׁ אַךְ הֶבֶל יֶהֱמָיוּן יִצְבֹּר וְלֹא יֵדַע מִי אֹסְפָם:
Människan vandrar blott som en skugga; allt de uppjagar är blott fåfänglighet; han samlar och vet inte vem som skall föra det in.
וְעַתָּה מַה קִּוִּיתִי אֲדֹנָי תּוֹחַלְתִּי לְךָ הִיא:
Och nu, vad har jag hoppats på, Evige? Mitt hopp står till Dig;
מִכָּל פְּשָׁעַי הַצִּילֵנִי חֶרְפַּת נָבָל אַל תְּשִׂימֵנִי:
Rädda mig från alla mina överträdelser; gör mig inte till en dåres smälek.
נֶאֱלַמְתִּי לֹא אֶפְתַּח פִּי כִּי אַתָּה עָשִׂיתָ:
Jag har blivit stum; jag öppnar inte min mun, ty Du har gjort det.
הָסֵר מֵעָלַי נִגְעֶךָ מִתִּגְרַת יָדְךָ אֲנִי כָלִיתִי:
Tag bort Din plåga från mig; av Din hands fruktan förgås jag.
בְּתוֹכָחוֹת עַל עָוֹן יִסַּרְתָּ אִישׁ וַתֶּמֶס כָּעָשׁ חֲמוּדוֹ אַךְ הֶבֶל כָּל אָדָם סֶלָה:
Med tuktan för missgärning har Du näpst människan; Du har låtit hennes kropp tyna bort som av en mal. Sannerligen, varje människa är blott fåfänglighet för evigt.
שִׁמְעָה תְפִלָּתִי יְהוָה וְשַׁוְעָתִי הַאֲזִינָה אֶל דִּמְעָתִי אַל תֶּחֱרַשׁ כִּי גֵר אָנֹכִי עִמָּךְ תּוֹשָׁב כְּכָל אֲבוֹתָי:
Hör min bön, Evige, och lyssna till mitt rop. Var inte tyst inför mina tårar, ty jag är en främling hos Dig, en gäst som alla mina förfäder.
הָשַׁע מִמֶּנִּי וְאַבְלִיגָה בְּטֶרֶם אֵלֵךְ וְאֵינֶנִּי:
Vänd Din blick bort från mig så att jag får styrka, innan jag går bort och inte är mer.”