לַמְנַצֵּחַ לִבְנֵי קֹרַח מַשְׂכִּיל:
För körledaren, av Korachs söner, en maskil.
אֱלֹהִים בְּאָזְנֵינוּ שָׁמַעְנוּ אֲבוֹתֵינוּ סִפְּרוּ לָנוּ פֹּעַל פָּעַלְתָּ בִימֵיהֶם בִּימֵי קֶדֶם:
Gud, med våra öron har vi hört, våra förfäder berättade för oss; en gärning utförde Du i deras dagar, i forna dagar.
אַתָּה יָדְךָ גּוֹיִם הוֹרַשְׁתָּ וַתִּטָּעֵם תָּרַע לְאֻמִּים וַתְּשַׁלְּחֵם:
Du, med Din hand drev Du ut folk och planterade dem; Du tillfogade riken skada och sände bort dem.
כִּי לֹא בְחַרְבָּם יָרְשׁוּ אָרֶץ וּזְרוֹעָם לֹא הוֹשִׁיעָה לָּמוֹ כִּי יְמִינְךָ וּזְרוֹעֲךָ וְאוֹר פָּנֶיךָ כִּי רְצִיתָם:
Ty inte med sitt svärd intog de landet, och inte deras arm räddade dem, utan Din högra hand och Din arm och Ditt ansiktes ljus, ty Du hade behag till dem.
אַתָּה הוּא מַלְכִּי אֱלֹהִים צַוֵּה יְשׁוּעוֹת יַעֲקֹב:
Du är min Kung, Gud; bjud räddning åt Jakob.
בְּךָ צָרֵינוּ נְנַגֵּחַ בְּשִׁמְךָ נָבוּס קָמֵינוּ:
Med Dig stångar vi ner våra motståndare; med Ditt namn trampar vi ner dem som reser sig mot oss.
כִּי לֹא בְקַשְׁתִּי אֶבְטָח וְחַרְבִּי לֹא תוֹשִׁיעֵנִי:
Ty jag förtröstar inte på min båge, och mitt svärd räddar mig inte.
כִּי הוֹשַׁעְתָּנוּ מִצָּרֵינוּ וּמְשַׂנְאֵינוּ הֱבִישׁוֹתָ:
Ty Du räddade oss från våra motståndare och lät våra fiender komma på skam.
בֵּאלֹהִים הִלַּלְנוּ כָל הַיּוֹם וְשִׁמְךָ לְעוֹלָם נוֹדֶה סֶלָה:
Vi berömde oss av Gud hela dagen, och vi skall för evigt tacka Ditt namn, ja, för evigt.
אַף זָנַחְתָּ וַתַּכְלִימֵנוּ וְלֹא תֵצֵא בְּצִבְאוֹתֵינוּ:
Ändå har Du förskjutit oss och låtit oss komma på skam, och Du drar inte ut med våra härar.
תְּשִׁיבֵנוּ אָחוֹר מִנִּי צָר וּמְשַׂנְאֵינוּ שָׁסוּ לָמוֹ:
Du låter oss vika tillbaka för motståndaren, och våra fiender plundrar för egen vinning.
תִּתְּנֵנוּ כְּצֹאן מַאֲכָל וּבַגּוֹיִם זֵרִיתָנוּ:
Du överlämnar oss som får till att slaktas, och Du skingrar oss bland folken.
תִּמְכֹּר עַמְּךָ בְלֹא הוֹן וְלֹא רִבִּיתָ בִּמְחִירֵיהֶם:
Du säljer Ditt folk för intet, och Du tjänade inget på deras pris.
תְּשִׂימֵנוּ חֶרְפָּה לִשְׁכֵנֵינוּ לַעַג וָקֶלֶס לִסְבִיבוֹתֵינוּ:
Du gör oss till en smälek för våra grannar, till spott och spe för dem runt omkring oss.
תְּשִׂימֵנוּ מָשָׁל בַּגּוֹיִם מְנוֹד רֹאשׁ בַּלְאֻמִּים:
Du gör oss till ett ordspråk bland folken, till en orsak att skaka på huvudet bland riken.
כָּל הַיּוֹם כְּלִמָּתִי נֶגְדִּי וּבֹשֶׁת פָּנַי כִּסָּתְנִי:
Hela dagen är min vanära inför mig, och mitt ansiktes skam har täckt mig.
מִקּוֹל מְחָרֵף וּמְגַדֵּף מִפְּנֵי אוֹיֵב וּמִתְנַקֵּם:
För rösten av den som hånar och hädar, för en fiendes och en hämnares skull.
כָּל זֹאת בָּאַתְנוּ וְלֹא שְׁכַחֲנוּךָ וְלֹא שִׁקַּרְנוּ בִּבְרִיתֶךָ:
Allt detta har drabbat oss och vi har inte glömt Dig, inte heller har vi svikit Ditt förbund.
לֹא נָסוֹג אָחוֹר לִבֵּנוּ וַתֵּט אֲשֻׁרֵינוּ מִנִּי אָרְחֶךָ:
Vårt hjärta har inte vänt tillbaka, och våra steg har inte vikit av från Din väg
כִּי דִכִּיתָנוּ בִּמְקוֹם תַּנִּים וַתְּכַס עָלֵינוּ בְצַלְמָוֶת:
även när Du krossade oss på en plats med ormar, och Du täckte oss med mörker.
אִם שָׁכַחְנוּ שֵׁם אֱלֹהֵינוּ וַנִּפְרֹשׂ כַּפֵּינוּ לְאֵל זָר:
Om vi glömde vår Guds namn och bredde ut våra händer mot en främmande gud,
הֲלֹא אֱלֹהִים יַחֲקָר זֹאת כִּי הוּא יֹדֵעַ תַּעֲלֻמוֹת לֵב:
Skulle Gud inte rannsaka detta? Ty Han känner hjärtats hemligheter.
כִּי עָלֶיךָ הֹרַגְנוּ כָל הַיּוֹם נֶחְשַׁבְנוּ כְּצֹאן טִבְחָה:
Ty för Din skull blir vi dödade hela tiden, vi räknas som får till slakt.
עוּרָה לָמָּה תִישַׁן אֲדֹנָי הָקִיצָה אַל תִּזְנַח לָנֶצַח:
Vakna! Varför skulle Du sova, Evige? Res Dig, överge oss inte för evigt.
לָמָּה פָנֶיךָ תַסְתִּיר תִּשְׁכַּח עָנְיֵנוּ וְלַחֲצֵנוּ:
Varför döljer Du Ditt ansikte? Varför glömmer Du vårt lidande och vårt förtryck?
כִּי שָׁחָה לֶעָפָר נַפְשֵׁנוּ דָּבְקָה לָאָרֶץ בִּטְנֵנוּ:
Ty vår själ är nedböjd till stoftet, vår buk klamrar sig fast vid jorden.
קוּמָה עֶזְרָתָה לָּנוּ וּפְדֵנוּ לְמַעַן חַסְדֶּךָ:
Res Dig för att hjälpa oss och återlös oss för Din kärleks skull.