לַמְנַצֵּחַ בִּנְגִינֹת מַשְׂכִּיל לְדָוִד:
Till körledaren, på neginot, en maskil av David.
הַאֲזִינָה אֱלֹהִים תְּפִלָּתִי וְאַל תִּתְעַלַּם מִתְּחִנָּתִי:
Böj Ditt öra, o Gud, till min bön och dölj Dig inte för min åkallan.
הַקְשִׁיבָה לִּי וַעֲנֵנִי אָרִיד בְּשִׂיחִי וְאָהִימָה:
Lyssna till mig och svara mig; jag klagar i mitt tal och jag jämrar mig,
מִקּוֹל אוֹיֵב מִפְּנֵי עָקַת רָשָׁע כִּי יָמִיטוּ עָלַי אָוֶן וּבְאַף יִשְׂטְמוּנִי:
för fiendens röst, på grund av den ogudaktiges förtryck; ty de vältrar missgärning över mig och hatar mig med vrede.
לִבִּי יָחִיל בְּקִרְבִּי וְאֵימוֹת מָוֶת נָפְלוּ עָלָי:
Mitt hjärta bävar i mitt inre, och dödsskräck har fallit över mig.
יִרְאָה וָרַעַד יָבֹא בִי וַתְּכַסֵּנִי פַּלָּצוּת:
Fruktan och bävan kommer över mig, och rysning överväldigar mig.
וָאֹמַר מִי יִתֶּן לִּי אֵבֶר כַּיּוֹנָה אָעוּפָה וְאֶשְׁכֹּנָה:
Och jag sade: "O, hade jag vingar som en duva! Då skulle jag flyga bort och finna vila.
הִנֵּה אַרְחִיק נְדֹד אָלִין בַּמִּדְבָּר סֶלָה:
Se, då skulle jag vandra långt bort; jag skulle ta härbärge i öknen för evigt.
אָחִישָׁה מִפְלָט לִי מֵרוּחַ סֹעָה מִסָּעַר:
Jag skulle skynda att finna mig en tillflykt undan den svepande vinden, undan stormen."
בַּלַּע אֲדֹנָי פַּלַּג לְשׁוֹנָם כִּי רָאִיתִי חָמָס וְרִיב בָּעִיר:
Förgör, Evige, förvirra deras tungor, ty jag har sett våld och strid i staden.
יוֹמָם וָלַיְלָה יְסוֹבְבֻהָ עַל חוֹמֹתֶיהָ וְאָוֶן וְעָמָל בְּקִרְבָּהּ:
Dag och natt går de runt den på dess murar, och missgärning och synd är i dess mitt.
הַוּוֹת בְּקִרְבָּהּ וְלֹא יָמִישׁ מֵרְחֹבָהּ תֹּךְ וּמִרְמָה:
Fördärv är därinne, och förtryck och svek viker inte från dess torg.
כִּי לֹא אוֹיֵב יְחָרְפֵנִי וְאֶשָּׂא לֹא מְשַׂנְאִי עָלַי הִגְדִּיל וְאֶסָּתֵר מִמֶּנּוּ:
Ty det var inte en fiende som hånade mig, det hade jag kunnat bära; det var inte min ovän som öppnade sin mun vitt mot mig, då hade jag gömt mig för honom.
וְאַתָּה אֱנוֹשׁ כְּעֶרְכִּי אַלּוּפִי וּמְיֻדָּעִי:
Men det är du, en man som min like, min vän och min förtrogne.
אֲשֶׁר יַחְדָּו נַמְתִּיק סוֹד בְּבֵית אֱלֹהִים נְהַלֵּךְ בְּרָגֶשׁ:
Vi som tillsammans höll ljuvt råd; i Guds hus vandrade vi bland skaran.
(ישימות) יַשִּׁי מָוֶת עָלֵימוֹ יֵרְדוּ שְׁאוֹל חַיִּים כִּי רָעוֹת בִּמְגוּרָם בְּקִרְבָּם:
Må Han hetsa döden över dem; må de levande fara ned i graven, ty ondska finns i deras boning, mitt ibland dem.
אֲנִי אֶל אֱלֹהִים אֶקְרָא וַיהוָה יוֹשִׁיעֵנִי:
Jag skall ropa till Gud, och den Evige skall rädda mig.
עֶרֶב וָבֹקֶר וְצָהֳרַיִם אָשִׂיחָה וְאֶהֱמֶה וַיִּשְׁמַע קוֹלִי:
Kväll, morgon och middag talar jag och jämrar mig, och Han hörde min röst.
פָּדָה בְשָׁלוֹם נַפְשִׁי מִקֲּרָב לִי כִּי בְרַבִּים הָיוּ עִמָּדִי:
Han återlöste min själ med frid från striden som kom över mig, ty många var de som var emot mig.
יִשְׁמַע אֵל וְיַעֲנֵם וְיֹשֵׁב קֶדֶם סֶלָה אֲשֶׁר אֵין חֲלִיפוֹת לָמוֹ וְלֹא יָרְאוּ אֱלֹהִים:
Må Gud höra och svara dem, Han som tronar från urminnes tid för evigt, ty för dem finns ingen förändring, och de fruktade inte Gud.
שָׁלַח יָדָיו בִּשְׁלֹמָיו חִלֵּל בְּרִיתוֹ:
Han räckte ut sina händer mot den som var i fred med honom; han kränkte sitt förbund.
חָלְקוּ מַחְמָאֹת פִּיו וּקֲרָב לִבּוֹ רַכּוּ דְבָרָיו מִשֶּׁמֶן וְהֵמָּה פְתִחוֹת:
Hans muns ord var halare än smör men hans hjärta var inställt på krig; hans ord var mjukare än olja, men de är dragna svärd.
הַשְׁלֵךְ עַל יְהוָה יְהָבְךָ וְהוּא יְכַלְכְּלֶךָ לֹא יִתֵּן לְעוֹלָם מוֹט לַצַּדִּיק:
Kasta din börda på den Evige, och Han skall uppehålla dig; aldrig skall Han låta den rättfärdige vackla.
וְאַתָּה אֱלֹהִים תּוֹרִדֵם לִבְאֵר שַׁחַת אַנְשֵׁי דָמִים וּמִרְמָה לֹא יֶחֱצוּ יְמֵיהֶם וַאֲנִי אֶבְטַח בָּךְ:
Men Du, o Gud, skall störta ned dem i fördärvets grop; blodsmän och svekfulla skall inte nå hälften av sina dagar, men jag förtröstar på Dig.