לַמְנַצֵּחַ עַל שׁוֹשַׁנִּים לְדָוִד:
För körledaren, på shoshannim, av David.
הוֹשִׁיעֵנִי אֱלֹהִים כִּי בָאוּ מַיִם עַד נָפֶשׁ:
Fräls mig, Gud, ty vattnet har stigit upp till min själ.
טָבַעְתִּי בִּיוֵן מְצוּלָה וְאֵין מָעֳמָד בָּאתִי בְמַעֲמַקֵּי מַיִם וְשִׁבֹּלֶת שְׁטָפָתְנִי:
Jag har sjunkit ner i dyiga djup där det inte finns någon plats att stå; jag har kommit ut i djupt vatten, och strömmen har svept bort mig.
יָגַעְתִּי בְקָרְאִי נִחַר גְּרוֹנִי כָּלוּ עֵינַי מְיַחֵל לֵאלֹהָי:
Jag har blivit trött av att ropa; min strupe har torkat; mina ögon försmäktar medan jag väntar på min Gud.
רַבּוּ מִשַּׂעֲרוֹת רֹאשִׁי שֹׂנְאַי חִנָּם עָצְמוּ מַצְמִיתַי אֹיְבַי שֶׁקֶר אֲשֶׁר לֹא גָזַלְתִּי אָז אָשִׁיב:
De som hatar mig utan orsak är fler än håren på mitt huvud; mäktiga är de som vill förgöra mig, de som är mina fiender på grund av lögner; det jag inte stulit måste jag ändå återlämna.
אֱלֹהִים אַתָּה יָדַעְתָּ לְאִוַּלְתִּי וְאַשְׁמוֹתַי מִמְּךָ לֹא נִכְחָדוּ:
Gud, Du känner min dårskap, och mina skulder är inte dolda för Dig.
אַל יֵבֹשׁוּ בִי קוֶֹיךָ אֲדֹנָי יְהוִה צְבָאוֹת אַל יִכָּלְמוּ בִי מְבַקְשֶׁיךָ אֱלֹהֵי יִשְׂרָאֵל:
Låt inte dem som hoppas på Dig komma på skam genom mig, Evige Gud Sebaot; låt inte dem som söker Dig bli vanärade genom mig, Israels Gud.
כִּי עָלֶיךָ נָשָׂאתִי חֶרְפָּה כִּסְּתָה כְלִמָּה פָנָי:
Ty för Din skull har jag burit förödmjukelse; skam har täckt mitt ansikte.
מוּזָר הָיִיתִי לְאֶחָי וְנָכְרִי לִבְנֵי אִמִּי:
Jag har blivit en främling för mina bröder och en okänd för min mors söner.
כִּי קִנְאַת בֵּיתְךָ אֲכָלָתְנִי וְחֶרְפּוֹת חוֹרְפֶיךָ נָפְלוּ עָלָי:
Ty nitälskan för Ditt hus har förtärt mig, och deras hån som smädar Dig har fallit över mig.
וָאֶבְכֶּה בַצּוֹם נַפְשִׁי וַתְּהִי לַחֲרָפוֹת לִי:
Och jag grät ut min själ i fasta, och det blev till vanära för mig.
וָאֶתְּנָה לְבוּשִׁי שָׂק וָאֱהִי לָהֶם לְמָשָׁל:
Och jag gjorde säcktyg till min klädnad, och jag blev ett ordspråk bland dem.
יָשִׂיחוּ בִי יֹשְׁבֵי שָׁעַר וּנְגִינוֹת שׁוֹתֵי שֵׁכָר:
De talar om mig, de som sitter i porten, och de gör nidvisor om mig, de som dricker starka drycker.
וַאֲנִי תְפִלָּתִי לְךָ יְהוָה עֵת רָצוֹן אֱלֹהִים בְּרָב חַסְדֶּךָ עֲנֵנִי בֶּאֱמֶת יִשְׁעֶךָ:
Men jag, må min bön till Dig, Evige, komma i en välbehaglig tid. Gud, svara mig i Din stora nåd med Din tillförlitliga frälsning.
הַצִּילֵנִי מִטִּיט וְאַל אֶטְבָּעָה אִנָּצְלָה מִשֹּׂנְאַי וּמִמַּעֲמַקֵּי מָיִם:
Rädda mig ur dyn, så att jag inte sjunker, så att jag räddas från dem som hatar mig och från vattnets djup.
אַל תִּשְׁטְפֵנִי שִׁבֹּלֶת מַיִם וְאַל תִּבְלָעֵנִי מְצוּלָה וְאַל תֶּאְטַר עָלַי בְּאֵר פִּיהָ:
Låt varken vattenströmmen svepa bort mig eller djupet sluka mig, och låt inte brunnen sluta sin mun över mig.
עֲנֵנִי יְהוָה כִּי טוֹב חַסְדֶּךָ כְּרֹב רַחֲמֶיךָ פְּנֵה אֵלָי:
Svara mig, Evige, ty Din nåd är god; vänd Dig till mig i Din stora barmhärtighet.
וְאַל תַּסְתֵּר פָּנֶיךָ מֵעַבְדֶּךָ כִּי צַר לִי מַהֵר עֲנֵנִי:
Och dölj inte Ditt ansikte för Din tjänare, ty jag är i nöd, skynda att svara mig.
קָרְבָה אֶל נַפְשִׁי גְאָלָהּ לְמַעַן אֹיְבַי פְּדֵנִי:
Kom nära min själ, återlös den; befria mig för mina fienders skull.
אַתָּה יָדַעְתָּ חֶרְפָּתִי וּבָשְׁתִּי וּכְלִמָּתִי נֶגְדְּךָ כָּל צוֹרְרָי:
Du känner min förödmjukelse, min skam och min vanära; alla mina motståndare är inför Dig.
חֶרְפָּה שָׁבְרָה לִבִּי וָאָנוּשָׁה וָאֲקַוֶּה לָנוּד וָאַיִן וְלַמְנַחֲמִים וְלֹא מָצָאתִי:
Förödmjukelsen har krossat mitt hjärta och jag har blivit sjuk; jag hoppades på medkänsla men där fanns ingen, och på tröstare men jag fann ingen.
וַיִּתְּנוּ בְּבָרוּתִי רֹאשׁ וְלִצְמָאִי יַשְׁקוּנִי חֹמֶץ:
De gav mig galla till mat, och i min törst gav de mig ättika att dricka.
יְהִי שֻׁלְחָנָם לִפְנֵיהֶם לְפָח וְלִשְׁלוֹמִים לְמוֹקֵשׁ:
Må deras bord framför dem bli en fälla, och deras hopp om frid bli en snara.
תֶּחְשַׁכְנָה עֵינֵיהֶם מֵרְאוֹת וּמָתְנֵיהֶם תָּמִיד הַמְעַד:
Må deras ögon förmörkas, så att de inte kan se; låt ständigt deras länder vackla.
שְׁפָךְ עֲלֵיהֶם זַעְמֶךָ וַחֲרוֹן אַפְּךָ יַשִּׂיגֵם:
Utgjut Din vrede över dem, och må Din brinnande harm hinna upp dem.
תְּהִי טִירָתָם נְשַׁמָּה בְּאָהֳלֵיהֶם אַל יְהִי יֹשֵׁב:
Må deras boning bli öde; i deras tält ska ingen bo.
כִּי אַתָּה אֲשֶׁר הִכִּיתָ רָדָפוּ וְאֶל מַכְאוֹב חֲלָלֶיךָ יְסַפֵּרוּ:
Ty den Du har slagit förföljer de, och om smärtan hos dem Du har sårat berättar de.
תְּנָה עָוֹן עַל עֲוֹנָם וְאַל יָבֹאוּ בְּצִדְקָתֶךָ:
Lägg missgärning till deras missgärning, och låt dem inte komma in i Din rättfärdighet.
יִמָּחוּ מִסֵּפֶר חַיִּים וְעִם צַדִּיקִים אַל יִכָּתֵבוּ:
Må de utplånas ur livets bok, och må de inte skrivas in bland de rättfärdiga.
וַאֲנִי עָנִי וְכוֹאֵב יְשׁוּעָתְךָ אֱלֹהִים תְּשַׂגְּבֵנִי:
Men jag är fattig och plågad; må Din frälsning, Gud, upphöja mig.
אֲהַלְלָה שֵׁם אֱלֹהִים בְּשִׁיר וַאֲגַדְּלֶנּוּ בְתוֹדָה:
Jag ska prisa Guds Namn med sång, och jag ska upphöja Honom med tacksägelseoffer.
וְתִיטַב לַיהוָה מִשּׁוֹר פָּר מַקְרִן מַפְרִיס:
Och det ska behaga den Evige mer än en ung tjur som är fullvuxen, med horn och klövar.
רָאוּ עֲנָוִים יִשְׂמָחוּ דֹּרְשֵׁי אֱלֹהִים וִיחִי לְבַבְכֶם:
När de ödmjuka ser det gläder de sig, ja, ni som söker Gud, och era hjärtan ska få nytt liv.
כִּי שֹׁמֵעַ אֶל אֶבְיוֹנִים יְהוָה וְאֶת אֲסִירָיו לֹא בָזָה:
Ty Gud lyssnar till de fattiga, och Han föraktar inte Sina fångar.
יְהַלְלוּהוּ שָׁמַיִם וָאָרֶץ יַמִּים וְכָל רֹמֵשׂ בָּם:
Himmel och jord ska prisa Honom, haven och allt som rör sig däri,
כִּי אֱלֹהִים יוֹשִׁיעַ צִיּוֹן וְיִבְנֶה עָרֵי יְהוּדָה וְיָשְׁבוּ שָׁם וִירֵשׁוּהָ:
ty Gud ska frälsa Sion och bygga upp Juda städer, och de ska bo där och ta dem i besittning.
וְזֶרַע עֲבָדָיו יִנְחָלוּהָ וְאֹהֲבֵי שְׁמוֹ יִשְׁכְּנוּ בָהּ:
Och Hans tjänares avkomma ska ärva landet, och de som älskar Hans Namn ska bo däri.