מַשְׂכִּיל לְאָסָף לָמָה אֱלֹהִים זָנַחְתָּ לָנֶצַח יֶעְשַׁן אַפְּךָ בְּצֹאן מַרְעִיתֶךָ:
En maskil av Asaf. Varför, o Gud, har Du förkastat oss för evigt? Varför ryker Din vrede mot fåren på Din betesmark?
זְכֹר עֲדָתְךָ קָנִיתָ קֶּדֶם גָּאַלְתָּ שֵׁבֶט נַחֲלָתֶךָ הַר צִיּוֹן זֶה שָׁכַנְתָּ בּוֹ:
Tänk på Din församling, som Du förvärvade i forna tider; Du återlöste Din arvedels stam, berget Sion där Du bodde.
הָרִימָה פְעָמֶיךָ לְמַשֻּׁאוֹת נֶצַח כָּל הֵרַע אוֹיֵב בַּקֹּדֶשׁ:
Lyft Dina slag mot den eviga ödeläggelsen, för allt det onda som fienden gjorde i helgedomen.
שָׁאֲגוּ צֹרְרֶיךָ בְּקֶרֶב מוֹעֲדֶךָ שָׂמוּ אוֹתֹתָם אֹתוֹת:
Dina motståndare vrålade mitt i Din samlingsplats; de satte upp sina tecken som tecken.
יִוָּדַע כְּמֵבִיא לְמָעְלָה בִּסֲבָךְ עֵץ קַרְדֻּמּוֹת:
Han syns lik en som svingar yxor mot lummiga träd.
(ועת) וְעַתָּה פִּתּוּחֶיהָ יָּחַד בְּכַשִּׁיל וְכֵילַפֹּת יַהֲלֹמוּן:
Och nu, alla dess utsmyckningar tillsammans, med yxor och hammare slår de sönder.
שִׁלְחוּ בָאֵשׁ מִקְדָּשֶׁךָ לָאָרֶץ חִלְּלוּ מִשְׁכַּן שְׁמֶךָ:
De satte Din helgedom i brand; till marken vanhelgade de Ditt namns boning.
אָמְרוּ בְלִבָּם נִינָם יָחַד שָׂרְפוּ כָל מוֹעֲדֵי אֵל בָּאָרֶץ:
De sade i sitt hjärta, deras härskare tillsammans; de brände upp alla Guds samlingsplatser i landet.
אוֹתֹתֵינוּ לֹא רָאִינוּ אֵין עוֹד נָבִיא וְלֹא אִתָּנוּ יֹדֵעַ עַד מָה:
Våra tecken ser vi inte; det finns ingen profet mer, och ingen hos oss vet hur länge.
עַד מָתַי אֱלֹהִים יְחָרֶף צָר יְנָאֵץ אוֹיֵב שִׁמְךָ לָנֶצַח:
Hur länge, o Gud, skall motståndaren håna? Skall fienden förakta Ditt namn för evigt?
לָמָּה תָשִׁיב יָדְךָ וִימִינֶךָ מִקֶּרֶב (חוקך) חֵיקְךָ כַלֵּה:
Varför drar Du tillbaka Din hand, ja, Din högra hand? Dra ut den ur Din famn och förgör dem.
וֵאלֹהִים מַלְכִּי מִקֶּדֶם פֹּעֵל יְשׁוּעוֹת בְּקֶרֶב הָאָרֶץ:
Men Gud är min Konung från forna tider, Han som utför frälsning mitt på jorden.
אַתָּה פוֹרַרְתָּ בְעָזְּךָ יָם שִׁבַּרְתָּ רָאשֵׁי תַנִּינִים עַל הַמָּיִם:
Du delade havet med Din makt; Du krossade havsvidundrens huvuden på vattnet.
אַתָּה רִצַּצְתָּ רָאשֵׁי לִוְיָתָן תִּתְּנֶנּוּ מַאֲכָל לְעָם לְצִיִּים:
Du krossade Leviatans huvuden; Du gav den till föda åt folket i öknen.
אַתָּה בָקַעְתָּ מַעְיָן וָנָחַל אַתָּה הוֹבַשְׁתָּ נַהֲרוֹת אֵיתָן:
Du klöv källa och bäck; Du torkade ut mäktiga floder.
לְךָ יוֹם אַף לְךָ לָיְלָה אַתָּה הֲכִינוֹתָ מָאוֹר וָשָׁמֶשׁ:
Dagen är Din, ja, natten är Din; Du fastställde ljuskällan och solen.
אַתָּה הִצַּבְתָּ כָּל גְּבוּלוֹת אָרֶץ קַיִץ וָחֹרֶף אַתָּה יְצַרְתָּם:
Du satte alla jordens gränser; sommar och vinter, Du formade dem.
זְכָר זֹאת אוֹיֵב חֵרֵף יְהוָה וְעַם נָבָל נִאֲצוּ שְׁמֶךָ:
Kom ihåg hur fienden hånade den Evige och ett uselt folk vanärade Ditt namn.
אַל תִּתֵּן לְחַיַּת נֶפֶשׁ תּוֹרֶךָ חַיַּת עֲנִיֶּיךָ אַל תִּשְׁכַּח לָנֶצַח:
Överlämna inte Din turturduvas själ åt vilddjuren; glöm aldrig Dina betrycktas själ.
הַבֵּט לַבְּרִית כִּי מָלְאוּ מַחֲשַׁכֵּי אֶרֶץ נְאוֹת חָמָס:
Se till förbundet, ty jordens mörka platser är fyllda av våldets boningar.
אַל יָשֹׁב דַּךְ נִכְלָם עָנִי וְאֶבְיוֹן יְהַלְלוּ שְׁמֶךָ:
Låt inte den förtryckte vända tillbaka i vanära; den fattige och behövande skall prisa Ditt namn.
קוּמָה אֱלֹהִים רִיבָה רִיבֶךָ זְכֹר חֶרְפָּתְךָ מִנִּי נָבָל כָּל הַיּוֹם:
Res Dig, o Gud, för Din egen sak; kom ihåg hur den usle hånar Dig hela dagen.
אַל תִּשְׁכַּח קוֹל צֹרְרֶיךָ שְׁאוֹן קָמֶיךָ עֹלֶה תָמִיד:
Glöm inte Dina motståndares röst, larmet från dem som reser sig mot Dig, som ständigt stiger upp.