מַשְׂכִּיל לְאָסָף הַאֲזִינָה עַמִּי תּוֹרָתִי הַטּוּ אָזְנְכֶם לְאִמְרֵי פִי:
En maskil av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning, böj ert öra till min muns ord.
אֶפְתְּחָה בְמָשָׁל פִּי אַבִּיעָה חִידוֹת מִנִּי קֶדֶם:
Jag skall öppna min mun med en liknelse; jag skall uttala gåtor från forna tider.
אֲשֶׁר שָׁמַעְנוּ וַנֵּדָעֵם וַאֲבוֹתֵינוּ סִפְּרוּ לָנוּ:
Det som vi har hört och vi vet, och som våra förfäder berättade för oss.
לֹא נְכַחֵד מִבְּנֵיהֶם לְדוֹר אַחֲרוֹן מְסַפְּרִים תְּהִלּוֹת יְהוָה וֶעֱזוּזוֹ וְנִפְלְאוֹתָיו אֲשֶׁר עָשָׂה:
Vi skall inte dölja det för deras söner; för det sista släktet skall de förkunna den Eviges lov, och Hans makt och Hans under, som Han utförde.
וַיָּקֶם עֵדוּת בְּיַעֲקֹב וְתוֹרָה שָׂם בְּיִשְׂרָאֵל אֲשֶׁר צִוָּה אֶת אֲבוֹתֵינוּ לְהוֹדִיעָם לִבְנֵיהֶם:
Och Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, och Han satte en Tora i Israel, som Han befallde våra förfäder att göra känd för sina söner.
לְמַעַן יֵדְעוּ דּוֹר אַחֲרוֹן בָּנִים יִוָּלֵדוּ יָקֻמוּ וִיסַפְּרוּ לִבְנֵיהֶם:
För att det sista släktet skulle veta det, söner som skulle födas, och de skulle berätta för sina söner.
וְיָשִׂימוּ בֵאלֹהִים כִּסְלָם וְלֹא יִשְׁכְּחוּ מַעַלְלֵי אֵל וּמִצְוֹתָיו יִנְצֹרוּ:
Och de skulle sätta sitt hopp till Gud, och inte glömma Guds gärningar, och hålla Hans bud.
וְלֹא יִהְיוּ כַּאֲבוֹתָם דּוֹר סוֹרֵר וּמֹרֶה דּוֹר לֹא הֵכִין לִבּוֹ וְלֹא נֶאֶמְנָה אֶת אֵל רוּחוֹ:
Och de skulle inte vara som sina förfäder, ett trotsigt och upproriskt släkte, som inte beredde sitt hjärta och vars ande inte var trogen mot Gud.
בְּנֵי אֶפְרַיִם נוֹשְׁקֵי רוֹמֵי קָשֶׁת הָפְכוּ בְּיוֹם קְרָב:
Efraims söner, beväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
לֹא שָׁמְרוּ בְּרִית אֱלֹהִים וּבְתוֹרָתוֹ מֵאֲנוּ לָלֶכֶת:
De höll inte Guds förbund, och de vägrade att följa Hans Tora.
וַיִּשְׁכְּחוּ עֲלִילוֹתָיו וְנִפְלְאוֹתָיו אֲשֶׁר הֶרְאָם:
De glömde Hans gärningar och Hans under, som Han hade visat dem.
נֶגֶד אֲבוֹתָם עָשָׂה פֶלֶא בְּאֶרֶץ מִצְרַיִם שְׂדֵה צֹעַן:
Inför deras förfäder gjorde Han under, i Egyptens land, på Soans mark.
בָּקַע יָם וַיַּעֲבִירֵם וַיַּצֶּב מַיִם כְּמוֹ נֵד:
Han klöv havet och förde dem igenom, Han lät vattnet stå som en vall.
וַיַּנְחֵם בֶּעָנָן יוֹמָם וְכָל הַלַּיְלָה בְּאוֹר אֵשׁ:
Han ledde dem med ett moln om dagen, och hela natten med eldens ljus.
יְבַקַּע צֻרִים בַּמִּדְבָּר וַיַּשְׁקְ כִּתְהֹמוֹת רַבָּה:
Han klöv klippor i öknen och gav dem att dricka som ur stora djup.
וַיּוֹצִא נוֹזְלִים מִסָּלַע וַיּוֹרֶד כַּנְּהָרוֹת מָיִם:
Han lät rinnande vatten flöda ur en klippa och lät vatten strömma ned som floder.
וַיּוֹסִיפוּ עוֹד לַחֲטֹא לוֹ לַמְרוֹת עֶלְיוֹן בַּצִּיָּה:
Men de fortsatte att synda mot Honom, att trotsa den Högste i öknen.
וַיְנַסּוּ אֵל בִּלְבָבָם לִשְׁאָל אֹכֶל לְנַפְשָׁם:
De frestade Gud i sitt hjärta genom att begära föda för sitt begär.
וַיְדַבְּרוּ בֵּאלֹהִים אָמְרוּ הֲיוּכַל אֵל לַעֲרֹךְ שֻׁלְחָן בַּמִּדְבָּר:
Och de talade mot Gud; de sade: "Kan Gud duka ett bord i öknen?
הֵן הִכָּה צוּר וַיָּזוּבוּ מַיִם וּנְחָלִים יִשְׁטֹפוּ הֲגַם לֶחֶם יוּכַל תֵּת אִם יָכִין שְׁאֵר לְעַמּוֹ:
Visst slog Han en klippa så att vatten flöt och bäckar strömmade fram. Kan Han också ge bröd? Kan Han bereda kött åt Sitt folk?"
לָכֵן שָׁמַע יְהוָה וַיִּתְעַבָּר וְאֵשׁ נִשְּׂקָה בְיַעֲקֹב וְגַם אַף עָלָה בְיִשְׂרָאֵל:
Därför hörde Gud det och blev förbittrad; en eld tändes mot Jakob, och vrede steg också upp mot Israel.
כִּי לֹא הֶאֱמִינוּ בֵּאלֹהִים וְלֹא בָטְחוּ בִּישׁוּעָתוֹ:
Eftersom de inte trodde på Gud och inte litade på Hans frälsning.
וַיְצַו שְׁחָקִים מִמָּעַל וְדַלְתֵי שָׁמַיִם פָּתָח:
Och Han befallde skyarna där ovan, och Han öppnade himlens portar.
וַיַּמְטֵר עֲלֵיהֶם מָן לֶאֱכֹל וּדְגַן שָׁמַיִם נָתַן לָמוֹ:
Han lät manna regna över dem till mat, och Han gav dem himlens korn.
לֶחֶם אַבִּירִים אָכַל אִישׁ צֵידָה שָׁלַח לָהֶם לָשֹׂבַע:
Människor åt de mäktigas bröd; Han sände dem mat till mättnad.
יַסַּע קָדִים בַּשָּׁמָיִם וַיְנַהֵג בְּעֻזּוֹ תֵימָן:
Han lät östanvinden bryta fram på himlen, och med Sin makt drev Han fram sunnanvinden.
וַיַּמְטֵר עֲלֵיהֶם כֶּעָפָר שְׁאֵר וּכְחוֹל יַמִּים עוֹף כָּנָף:
Han lät kött regna ned över dem som stoft, och som havens sand bevingade fåglar.
וַיַּפֵּל בְּקֶרֶב מַחֲנֵהוּ סָבִיב לְמִשְׁכְּנֹתָיו:
Och Han lät det falla mitt i deras läger, runt omkring deras boningar.
וַיֹּאכְלוּ וַיִּשְׂבְּעוּ מְאֹד וְתַאֲוָתָם יָבִא לָהֶם:
De åt och blev mycket mätta, och Han skänkte dem det de begärde.
לֹא זָרוּ מִתַּאֲוָתָם עוֹד אָכְלָם בְּפִיהֶם:
De hade ännu inte stillat sitt begär; medan deras mat ännu var i deras mun,
וְאַף אֱלֹהִים עָלָה בָהֶם וַיַּהֲרֹג בְּמִשְׁמַנֵּיהֶם וּבַחוּרֵי יִשְׂרָאֵל הִכְרִיעַ:
steg Guds vrede upp mot dem och slog ihjäl några av deras starkaste och lät Israels utvalda falla.
בְּכָל זֹאת חָטְאוּ עוֹד וְלֹא הֶאֱמִינוּ בְּנִפְלְאוֹתָיו:
Trots allt detta syndade de på nytt och trodde inte trots Hans under.
וַיְכַל בַּהֶבֶל יְמֵיהֶם וּשְׁנוֹתָם בַּבֶּהָלָה:
Och Han lät deras dagar sluta i tomhet och deras år i förskräckelse.
אִם הֲרָגָם וּדְרָשׁוּהוּ וְשָׁבוּ וְשִׁחֲרוּ אֵל:
När Han slog dem, sökte de Honom, och de vände om och bad till Gud.
וַיִּזְכְּרוּ כִּי אֱלֹהִים צוּרָם וְאֵל עֶלְיוֹן גֹּאֲלָם:
Och de mindes att Gud var deras klippa och den högste Gud deras Återlösare.
וַיְפַתּוּהוּ בְּפִיהֶם וּבִלְשׁוֹנָם יְכַזְּבוּ לוֹ:
De smickrade Honom med sin mun, och med sin tunga ljög de för Honom.
וְלִבָּם לֹא נָכוֹן עִמּוֹ וְלֹא נֶאֶמְנוּ בִּבְרִיתוֹ:
Deras hjärta var inte uppriktigt mot Honom; de var inte trogna mot Hans förbund.
וְהוּא רַחוּם יְכַפֵּר עָוֹן וְלֹא יַשְׁחִית וְהִרְבָּה לְהָשִׁיב אַפּוֹ וְלֹא יָעִיר כָּל חֲמָתוֹ:
Men Han är barmhärtig, Han förlåter missgärning och förgör inte; många gånger tog Han tillbaka Sin vrede och väckte inte upp hela Sin förbittring.
וַיִּזְכֹּר כִּי בָשָׂר הֵמָּה רוּחַ הוֹלֵךְ וְלֹא יָשׁוּב:
Han kom ihåg att de är kött, en vind som far bort och inte vänder åter.
כַּמָּה יַמְרוּהוּ בַמִּדְבָּר יַעֲצִיבוּהוּ בִּישִׁימוֹן:
Hur ofta trotsade de Honom inte i öknen, bedrövade Honom i ödemarken!
וַיָּשׁוּבוּ וַיְנַסּוּ אֵל וּקְדוֹשׁ יִשְׂרָאֵל הִתְווּ:
De vände om och frestade Gud, och de utmanade Israels Helige.
לֹא זָכְרוּ אֶת יָדוֹ יוֹם אֲשֶׁר פָּדָם מִנִּי צָר:
De mindes inte Hans hand, den dag då Han återlöste dem från nöden.
אֲשֶׁר שָׂם בְּמִצְרַיִם אֹתוֹתָיו וּמוֹפְתָיו בִּשְׂדֵה צֹעַן:
Han som satte Sina tecken i Egypten och Sina under på Soans mark.
וַיַּהֲפֹךְ לְדָם יְאֹרֵיהֶם וְנֹזְלֵיהֶם בַּל יִשְׁתָּיוּן:
Han förvandlade deras kanaler till blod, och deras rinnande vatten kunde de inte dricka.
יְשַׁלַּח בָּהֶם עָרֹב וַיֹּאכְלֵם וּצְפַרְדֵּעַ וַתַּשְׁחִיתֵם:
Han sände mot dem svärmar av vilda djur, som åt upp dem, och grodor, som fördärvade dem.
וַיִּתֵּן לֶחָסִיל יְבוּלָם וִיגִיעָם לָאַרְבֶּה:
Han gav deras gröda åt gräshopporna och deras möda åt gräshoppssvärmarna.
יַהֲרֹג בַּבָּרָד גַּפְנָם וְשִׁקְמוֹתָם בַּחֲנָמַל:
Han slog deras vinstockar med hagel och deras mullbärsfikonträd med frost.
וַיַּסְגֵּר לַבָּרָד בְּעִירָם וּמִקְנֵיהֶם לָרְשָׁפִים:
Han överlämnade deras boskap åt haglet och deras hjordar åt de flammande blixtarna.
יְשַׁלַּח בָּם חֲרוֹן אַפּוֹ עֶבְרָה וָזַעַם וְצָרָה מִשְׁלַחַת מַלְאֲכֵי רָעִים:
Han sände mot dem Sin brinnande vrede, harm, förbittring och nöd, en skara onda budbärare.
יְפַלֵּס נָתִיב לְאַפּוֹ לֹא חָשַׂךְ מִמָּוֶת נַפְשָׁם וְחַיָּתָם לַדֶּבֶר הִסְגִּיר:
Han banade en väg för Sin vrede; Han skonade inte deras själ från döden, och Han överlämnade deras liv åt pesten.
וַיַּךְ כָּל בְּכוֹר בְּמִצְרָיִם רֵאשִׁית אוֹנִים בְּאָהֳלֵי חָם:
Han slog varje förstfödd i Egypten, deras kraas förstling i Hams tält.
וַיַּסַּע כַּצֹּאן עַמּוֹ וַיְנַהֲגֵם כַּעֵדֶר בַּמִּדְבָּר:
Sedan lät Han Sitt folk bryta upp som får, och Han ledde dem som en hjord i öknen.
וַיַּנְחֵם לָבֶטַח וְלֹא פָחָדוּ וְאֶת אוֹיְבֵיהֶם כִּסָּה הַיָּם:
Han ledde dem tryggt och de fruktade inte, och havet täckte deras fiender.
וַיְבִיאֵם אֶל גְּבוּל קָדְשׁוֹ הַר זֶה קָנְתָה יְמִינוֹ:
Han förde dem till Sin helgedoms gräns, till detta berg som Hans högra hand hade förvärvat.
וַיְגָרֶשׁ מִפְּנֵיהֶם גּוֹיִם וַיַּפִּילֵם בְּחֶבֶל נַחֲלָה וַיַּשְׁכֵּן בְּאָהֳלֵיהֶם שִׁבְטֵי יִשְׂרָאֵל:
Han drev ut folk framför dem, och tilldelade dem en arvedel med mätsnöre, och Han lät Israels stammar bo i deras tält.
וַיְנַסּוּ וַיַּמְרוּ אֶת אֱלֹהִים עֶלְיוֹן וְעֵדוֹתָיו לֹא שָׁמָרוּ:
Ändå frestade och trotsade de den högste Gud, och de höll inte Hans vittnesbörd.
וַיִּסֹּגוּ וַיִּבְגְּדוּ כַּאֲבוֹתָם נֶהְפְּכוּ כְּקֶשֶׁת רְמִיָּה:
De vände tillbaka och handlade trolöst som sina förfäder; de svek som en bedräglig båge.
וַיַּכְעִיסוּהוּ בְּבָמוֹתָם וּבִפְסִילֵיהֶם יַקְנִיאוּהוּ:
De väckte Hans vrede med sina offerhöjder, och med sina avgudabilder retade de Honom.
שָׁמַע אֱלֹהִים וַיִּתְעַבָּר וַיִּמְאַס מְאֹד בְּיִשְׂרָאֵל:
Gud hörde det och blev förbittrad, och Han förkastade Israel helt och hållet.
וַיִּטֹּשׁ מִשְׁכַּן שִׁלוֹ אֹהֶל שִׁכֵּן בָּאָדָם:
Och Han övergav tabernaklet i Shilo, det tält som Han hade rest bland människor.
וַיִּתֵּן לַשְּׁבִי עֻזּוֹ וְתִפְאַרְתּוֹ בְיַד צָר:
Han överlämnade Sin makt i fångenskap, och Sin härlighet i motståndarens hand.
וַיַּסְגֵּר לַחֶרֶב עַמּוֹ וּבְנַחֲלָתוֹ הִתְעַבָּר:
Och Han överlämnade Sitt folk åt svärdet, och Han blev förbittrad på Sin arvedel.
בַּחוּרָיו אָכְלָה אֵשׁ וּבְתוּלֹתָיו לֹא הוּלָּלוּ:
Eld förtärde hans unga män och hans jungfrur blev inte besjungna i bröllopssång.
כֹּהֲנָיו בַּחֶרֶב נָפָלוּ וְאַלְמְנֹתָיו לֹא תִבְכֶּינָה:
Hans präster föll för svärdet, men hans änkor grät inte.
וַיִּקַץ כְּיָשֵׁן אֲדֹנָי כְּגִבּוֹר מִתְרוֹנֵן מִיָּיִן:
Och den Evige vaknade som en sovande, som en hjälte som ropar efter vin.
וַיַּךְ צָרָיו אָחוֹר חֶרְפַּת עוֹלָם נָתַן לָמוֹ:
Och Han slog Sina motståndare på ryggen; Han lät evig vanära komma över dem.
וַיִּמְאַס בְּאֹהֶל יוֹסֵף וּבְשֵׁבֶט אֶפְרַיִם לֹא בָחָר:
Han förkastade Josefs tält och utvalde inte Efraims stam.
וַיִּבְחַר אֶת שֵׁבֶט יְהוּדָה אֶת הַר צִיּוֹן אֲשֶׁר אָהֵב:
Han utvalde Juda stam, berget Sion, som Han älskade.
וַיִּבֶן כְּמוֹ רָמִים מִקְדָּשׁוֹ כְּאֶרֶץ יְסָדָהּ לְעוֹלָם:
Och Han byggde Sin helgedom som de höga himlarna, som jorden befäste Han den för evigt.
וַיִּבְחַר בְּדָוִד עַבְדּוֹ וַיִּקָּחֵהוּ מִמִּכְלְאֹת צֹאן:
Och Han utvalde Sin tjänare David och tog honom från fårfållorna.
מֵאַחַר עָלוֹת הֱבִיאוֹ לִרְעוֹת בְּיַעֲקֹב עַמּוֹ וּבְיִשְׂרָאֵל נַחֲלָתוֹ:
Från de digivande tackorna hämtade Han honom, för att valla Jakob, Sitt folk, och Israel, Sin arvedel.
וַיִּרְעֵם כְּתֹם לְבָבוֹ וּבִתְבוּנוֹת כַּפָּיו יַנְחֵם:
Och han vallade dem efter sitt hjärtas redbarhet, och med sina händers skicklighet ledde han dem.