מִזְמוֹר לְאָסָף אֱלֹהִים בָּאוּ גוֹיִם בְּנַחֲלָתֶךָ טִמְּאוּ אֶת הֵיכַל קָדְשֶׁךָ שָׂמוּ אֶת יְרוּשָׁלִַם לְעִיִּים:
En sång av Asaf. O Gud! Folk har trängt in i Din arvedel, de har orenat Ditt heliga tempel, de har gjort Jerusalem till en grushög.
נָתְנוּ אֶת נִבְלַת עֲבָדֶיךָ מַאֲכָל לְעוֹף הַשָּׁמָיִם בְּשַׂר חֲסִידֶיךָ לְחַיְתוֹ אָרֶץ:
De har gett Dina tjänares lik till föda åt himlens fåglar, Dina frommas kött åt jordens vilddjur.
שָׁפְכוּ דָמָם כַּמַּיִם סְבִיבוֹת יְרוּשָׁלִָם וְאֵין קוֹבֵר:
De har spillt deras blod som vatten runt omkring Jerusalem, och ingen begraver dem.
הָיִינוּ חֶרְפָּה לִשְׁכֵנֵינוּ לַעַג וָקֶלֶס לִסְבִיבוֹתֵינוּ:
Vi blev en skam för våra grannar, ett åtlöje och en spott för dem omkring oss.
עַד מָה יְהוָה תֶּאֱנַף לָנֶצַח תִּבְעַר כְּמוֹ אֵשׁ קִנְאָתֶךָ:
Hur länge, o Evige? Skall Du vredgas för evigt? Skall Din svartsjuka brinna som eld?
שְׁפֹךְ חֲמָתְךָ אֶל הַגּוֹיִם אֲשֶׁר לֹא יְדָעוּךָ וְעַל מַמְלָכוֹת אֲשֶׁר בְּשִׁמְךָ לֹא קָרָאוּ:
Utgjut Din vrede över de folk som inte känner Dig och över de riken som inte åkallar Ditt namn.
כִּי אָכַל אֶת יַעֲקֹב וְאֶת נָוֵהוּ הֵשַׁמּוּ:
Ty de har förtärt Jakob och ödelagt hans boning.
אַל תִּזְכָּר לָנוּ עֲוֹנֹת רִאשֹׁנִים מַהֵר יְקַדְּמוּנוּ רַחֲמֶיךָ כִּי דַלּוֹנוּ מְאֹד:
Tillräkna oss inte de tidigare missgärningarna; må Din barmhärtighet snart komma oss till mötes, ty vi har blivit mycket eländiga.
עָזְרֵנוּ אֱלֹהֵי יִשְׁעֵנוּ עַל דְּבַר כְּבוֹד שְׁמֶךָ וְהַצִּילֵנוּ וְכַפֵּר עַל חַטֹּאתֵינוּ לְמַעַן שְׁמֶךָ:
Hjälp oss, o vår frälsnings Gud, för Ditt namns ära, och rädda oss och försona våra synder för Ditt namns skull.
לָמָּה יֹאמְרוּ הַגּוֹיִם אַיֵּה אֱלֹהֵיהֶם יִוָּדַע (בגיים) בַּגּוֹיִם לְעֵינֵינוּ נִקְמַת דַּם עֲבָדֶיךָ הַשָּׁפוּךְ:
Varför skall folken säga: "Var är deras Gud?" Låt det bli känt bland folken inför våra ögon, hämnden för Dina tjänares spillda blod.
תָּבוֹא לְפָנֶיךָ אֶנְקַת אָסִיר כְּגֹדֶל זְרוֹעֲךָ הוֹתֵר בְּנֵי תְמוּתָה:
Må fångens klagan komma inför Dig; efter Din arms storhet, befria dödens barn.
וְהָשֵׁב לִשְׁכֵנֵינוּ שִׁבְעָתַיִם אֶל חֵיקָם חֶרְפָּתָם אֲשֶׁר חֵרְפוּךָ אֲדֹנָי:
Och vedergäll våra grannar sjufalt i deras sköte, den smädelse med vilken de smädade Dig, o Evige.
וַאֲנַחְנוּ עַמְּךָ וְצֹאן מַרְעִיתֶךָ נוֹדֶה לְּךָ לְעוֹלָם לְדֹר וָדֹר נְסַפֵּר תְּהִלָּתֶךָ:
Men vi, Ditt folk och fåren på Din betesmark, skall tacka Dig för evigt; från släkte till släkte skall vi förkunna Ditt lov.