שִׁיר מִזְמוֹר לִבְנֵי קֹרַח לַמְנַצֵּחַ עַל מָחֲלַת לְעַנּוֹת מַשְׂכִּיל לְהֵימָן הָאֶזְרָחִי:
En sång med musikackompanjemang av Korachs söner, för körledaren, om den sjuke och plågade, en maskil av Heman, esrachiten.
יְהוָה אֱלֹהֵי יְשׁוּעָתִי יוֹם צָעַקְתִּי בַלַּיְלָה נֶגְדֶּךָ:
Evige, min frälsnings Gud! Om dagen ropade jag, om natten var jag inför Dig.
תָּבוֹא לְפָנֶיךָ תְּפִלָּתִי הַטֵּה אָזְנְךָ לְרִנָּתִי:
Låt min bön komma inför Dig, böj Ditt öra till mitt rop om nåd.
כִּי שָׂבְעָה בְרָעוֹת נַפְשִׁי וְחַיַּי לִשְׁאוֹל הִגִּיעוּ:
Ty min själ är mätt av olyckor, och mitt liv har nått dödsriket.
נֶחְשַׁבְתִּי עִם יוֹרְדֵי בוֹר הָיִיתִי כְּגֶבֶר אֵין אֱיָל:
Jag räknades bland dem som far ned i graven, jag var som en man utan kraft.
בַּמֵּתִים חָפְשִׁי כְּמוֹ חֲלָלִים שֹׁכְבֵי קֶבֶר אֲשֶׁר לֹא זְכַרְתָּם עוֹד וְהֵמָּה מִיָּדְךָ נִגְזָרוּ:
Jag räknas bland de döda som är fria, som de slagna som ligger i graven, som Du inte längre minns och som blev avskurna av Din hand.
שַׁתַּנִי בְּבוֹר תַּחְתִּיּוֹת בְּמַחֲשַׁכִּים בִּמְצֹלוֹת:
Du har lagt mig i den djupaste graven, i mörka platser, i djupen.
עָלַי סָמְכָה חֲמָתֶךָ וְכָל מִשְׁבָּרֶיךָ עִנִּיתָ סֶּלָה:
Din vrede vilar tungt över mig, och med alla Dina vågor har Du ständigt plågat mig.
הִרְחַקְתָּ מְיֻדָּעַי מִמֶּנִּי שַׁתַּנִי תוֹעֵבוֹת לָמוֹ כָּלֻא וְלֹא אֵצֵא:
Du har fjärmat mina vänner från mig, Du har gjort mig till en styggelse för dem, jag är fången och kan inte komma ut.
עֵינִי דָאֲבָה מִנִּי עֹנִי קְרָאתִיךָ יְהוָה בְּכָל יוֹם שִׁטַּחְתִּי אֵלֶיךָ כַפָּי:
Mitt öga har försvagats av lidande, jag har ropat till Dig varje dag, jag har breddat ut mina händer mot Dig.
הֲלַמֵּתִים תַּעֲשֶׂה פֶּלֶא אִם רְפָאִים יָקוּמוּ יוֹדוּךָ סֶּלָה:
Skall Du göra under för de döda? Skall skuggorna resa sig och tacka Dig för evigt?
הַיְסֻפַּר בַּקֶּבֶר חַסְדֶּךָ אֱמוּנָתְךָ בָּאֲבַדּוֹן:
Skall Din kärlek förkunnas i graven, Din trofasthet i fördärvet?
הֲיִוָּדַע בַּחֹשֶׁךְ פִּלְאֶךָ וְצִדְקָתְךָ בְּאֶרֶץ נְשִׁיָּה:
Skall Ditt under bli känt i mörkret, eller Din rättfärdighet i glömskans land?
וַאֲנִי אֵלֶיךָ יְהוָה שִׁוַּעְתִּי וּבַבֹּקֶר תְּפִלָּתִי תְקַדְּמֶךָּ:
Men jag, Evige, ropar till Dig, och om morgonen kommer min bön inför Dig.
לָמָה יְהוָה תִּזְנַח נַפְשִׁי תַּסְתִּיר פָּנֶיךָ מִמֶּנִּי:
Varför, Evige, förkastar Du min själ, varför döljer Du Ditt ansikte för mig?
עָנִי אֲנִי וְגוֵֹעַ מִנֹּעַר נָשָׂאתִי אֵמֶיךָ אָפוּנָה:
Jag är betryckt och nära en plötslig död, jag har burit fruktan för Dig, den är välgrundad.
עָלַי עָבְרוּ חֲרוֹנֶיךָ בִּעוּתֶיךָ צִמְּתוּתֻנִי:
Din vredes lågor har gått över mig, Dina fasor har avskurit mig.
סַבּוּנִי כַמַּיִם כָּל הַיּוֹם הִקִּיפוּ עָלַי יָחַד:
De omger mig som vatten hela dagen, de omsluter mig tillsammans.
הִרְחַקְתָּ מִמֶּנִּי אֹהֵב וָרֵעַ מְיֻדָּעַי מַחְשָׁךְ:
Du har fjärmat älskande och vän från mig, mina bekanta är på en plats av mörker.