מִזְמוֹר שִׁיר לְיוֹם הַשַּׁבָּת:
En sång med musikackompanjemang för shabbatdagen.
טוֹב לְהֹדוֹת לַיהוָה וּלְזַמֵּר לְשִׁמְךָ עֶלְיוֹן:
Det är gott att tacka den Evige, och att sjunga till Ditt Namn, Du Högste.
לְהַגִּיד בַּבֹּקֶר חַסְדֶּךָ וֶאֱמוּנָתְךָ בַּלֵּילוֹת:
Att förkunna Din kärlek om morgonen och Din trofasthet om natten,
עֲלֵי עָשׂוֹר וַעֲלֵי נָבֶל עֲלֵי הִגָּיוֹן בְּכִנּוֹר:
på en tiosträngad harpa och på en psaltare, med ljud på en harpa.
כִּי שִׂמַּחְתַּנִי יְהוָה בְּפָעֳלֶךָ בְּמַעֲשֵׂי יָדֶיךָ אֲרַנֵּן:
Ty Du har glatt mig, Evige, med Ditt verk, över Dina händers verk vill jag jubla.
מַה גָּדְלוּ מַעֲשֶׂיךָ יְהוָה מְאֹד עָמְקוּ מַחְשְׁבֹתֶיךָ:
Hur stora är Dina verk, Evige! Dina tankar är mycket djupa.
אִישׁ בַּעַר לֹא יֵדָע וּכְסִיל לֹא יָבִין אֶת זֹאת:
En oförståndig man förstår det inte, inte heller fattar en dåre detta.
בִּפְרֹחַ רְשָׁעִים כְּמוֹ עֵשֶׂב וַיָּצִיצוּ כָּל פֹּעֲלֵי אָוֶן לְהִשָּׁמְדָם עֲדֵי עַד:
När de onda blomstrar som gräs, och alla våldsverkare frodas, är det bara för att förgöras i evighet.
וְאַתָּה מָרוֹם לְעֹלָם יְהוָה:
Men Du förblir i höjden för evigt, Evige.
כִּי הִנֵּה אֹיְבֶיךָ יְהוָה כִּי הִנֵּה אֹיְבֶיךָ יֹאבֵדוּ יִתְפָּרְדוּ כָּל פֹּעֲלֵי אָוֶן:
Ty se Dina fiender, Evige, ty se Dina fiender skall förgås, alla våldsverkare skall skingras.
וַתָּרֶם כִּרְאֵים קַרְנִי בַּלֹּתִי בְּשֶׁמֶן רַעֲנָן:
Men Du har upphöjt mitt horn som vildoxens, till att smörja mig med frisk olja.
וַתַּבֵּט עֵינִי בְּשׁוּרָי בַּקָּמִים עָלַי מְרֵעִים תִּשְׁמַעְנָה אָזְנָי:
Mitt öga har skådat dem som stirrar på mig med avund, när onda reser sig mot mig, hör mina öron det.
צַדִּיק כַּתָּמָר יִפְרָח כְּאֶרֶז בַּלְּבָנוֹן יִשְׂגֶּה:
Den rättfärdige blomstrar som palmen, som en ceder på Libanon växer han.
שְׁתוּלִים בְּבֵית יְהוָה בְּחַצְרוֹת אֱלֹהֵינוּ יַפְרִיחוּ:
Planterade i den Eviges hus, på vår Guds förgårdar skall de blomstra.
עוֹד יְנוּבוּן בְּשֵׂיבָה דְּשֵׁנִים וְרַעֲנַנִּים יִהְיוּ:
De skall ännu växa i ålderdomen, fulla av must och friska skall de vara.
לְהַגִּיד כִּי יָשָׁר יְהוָה צוּרִי וְלֹא (עלתה) עַוְלָתָה בּוֹ:
Till att förkunna att den Evige är rättrådig, min klippa i vilken ingen orätt finns.