לְכוּ נְרַנְּנָה לַיהוָה נָרִיעָה לְצוּר יִשְׁעֵנוּ:
Kom, låt oss sjunga lov till den Evige, låt oss höja jubel till vår frälsnings klippa.
נְקַדְּמָה פָנָיו בְּתוֹדָה בִּזְמִרוֹת נָרִיעַ לוֹ:
Låt oss träda fram inför Honom med tacksägelse, låt oss höja jubel till Honom med sånger.
כִּי אֵל גָּדוֹל יְהוָה וּמֶלֶךְ גָּדוֹל עַל כָּל אֱלֹהִים:
Ty den Evige är en stor Gud och en stor Konung över alla gudomliga makter.
אֲשֶׁר בְּיָדוֹ מֶחְקְרֵי אָרֶץ וְתוֹעֲפוֹת הָרִים לוֹ:
I Hans hand är jordens djup, och bergens höjder är Hans.
אֲשֶׁר לוֹ הַיָּם וְהוּא עָשָׂהוּ וְיַבֶּשֶׁת יָדָיו יָצָרוּ:
Ty havet är Hans, Han gjorde det, och Hans händer formade det torra landet.
בֹּאוּ נִשְׁתַּחֲוֶה וְנִכְרָעָה נִבְרְכָה לִפְנֵי יְהוָה עֹשֵׂנוּ:
Kom, låt oss buga oss och böja oss ned, låt oss knäböja inför den Evige, vår Skapare.
כִּי הוּא אֱלֹהֵינוּ וַאֲנַחְנוּ עַם מַרְעִיתוֹ וְצֹאן יָדוֹ הַיּוֹם אִם בְּקֹלוֹ תִשְׁמָעוּ:
Ty Han är vår Gud, och vi är Hans betes folk och Hans hands hjord, idag, om ni lyssnar till Hans röst.
אַל תַּקְשׁוּ לְבַבְכֶם כִּמְרִיבָה כְּיוֹם מַסָּה בַּמִּדְבָּר:
Förhärda inte ert hjärta som vid Meriva, som på dagen vid Massa i öknen,
אֲשֶׁר נִסּוּנִי אֲבוֹתֵיכֶם בְּחָנוּנִי גַּם רָאוּ פָעֳלִי:
när era fäder prövade Mig, de satte Mig på prov fastän de hade sett Mitt verk.
אַרְבָּעִים שָׁנָה אָקוּט בְּדוֹר וָאֹמַר עַם תֹּעֵי לֵבָב הֵם וְהֵם לֹא יָדְעוּ דְרָכָי:
I fyrtio år vredgades Jag på ett släkte, och Jag sade: ”De är ett folk med vilsna hjärtan, och de kände inte Mina vägar.”
אֲשֶׁר נִשְׁבַּעְתִּי בְאַפִּי אִם יְבֹאוּן אֶל מְנוּחָתִי:
Därför svor Jag i Min vrede att de inte skulle komma in i Min vila.