תְּפִלָּה לְמֹשֶׁה אִישׁ הָאֱלֹהִים אֲדֹנָי מָעוֹן אַתָּה הָיִיתָ לָּנוּ בְּדֹר וָדֹר:
En bön av Mose, Guds man. Evige, Du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
בְּטֶרֶם הָרִים יֻלָּדוּ וַתְּחוֹלֵל אֶרֶץ וְתֵבֵל וּמֵעוֹלָם עַד עוֹלָם אַתָּה אֵל:
Innan bergen föddes, och Du framförde jorden och den bebodda världen, från evighet till evighet är Du Gud.
תָּשֵׁב אֱנוֹשׁ עַד דַּכָּא וַתֹּאמֶר שׁוּבוּ בְנֵי אָדָם:
Du för människan till krossets punkt, och Du säger: ”Vänd åter, ni människobarn.”
כִּי אֶלֶף שָׁנִים בְּעֵינֶיךָ כְּיוֹם אֶתְמוֹל כִּי יַעֲבֹר וְאַשְׁמוּרָה בַלָּיְלָה:
Ty tusen år är i Dina ögon som gårdagen, som gick förbi, och som en nattväkt.
זְרַמְתָּם שֵׁנָה יִהְיוּ בַּבֹּקֶר כֶּחָצִיר יַחֲלֹף:
Du sköljer bort dem som en flod, de är som en sömn, om morgonen är de som gräset som förgår.
בַּבֹּקֶר יָצִיץ וְחָלָף לָעֶרֶב יְמוֹלֵל וְיָבֵשׁ:
Om morgonen blomstrar det och förgår, om kvällen vissnar det och förtorkar.
כִּי כָלִינוּ בְאַפֶּךָ וּבַחֲמָתְךָ נִבְהָלְנוּ:
Ty vi förgås av Din vrede, och av Din harm är vi förfärade.
(שת) שַׁתָּה עֲוֹנֹתֵינוּ לְנֶגְדֶּךָ עֲלֻמֵנוּ לִמְאוֹר פָּנֶיךָ:
Du har ställt våra missgärningar inför Dig, vår ungdoms synder inför ljuset av Ditt ansikte.
כִּי כָל יָמֵינוּ פָּנוּ בְעֶבְרָתֶךָ כִּלִּינוּ שָׁנֵינוּ כְמוֹ הֶגֶה:
Ty alla våra dagar har förgått i Din vrede, vi har förbrukat våra år som en suck.
יְמֵי שְׁנוֹתֵינוּ בָהֶם שִׁבְעִים שָׁנָה וְאִם בִּגְבוּרֹת שְׁמוֹנִים שָׁנָה וְרָהְבָּם עָמָל וָאָוֶן כִּי גָז חִישׁ וַנָּעֻפָה:
Våra livsår är sjuttio år, och om med styrka åttio år, men deras stolthet är möda och smärta, ty det går fort förbi och vi flyger bort.
מִי יוֹדֵעַ עֹז אַפֶּךָ וּכְיִרְאָתְךָ עֶבְרָתֶךָ:
Vem känner styrkan i Din vrede, och Din harm är så stor som fruktan för Dig?
לִמְנוֹת יָמֵינוּ כֵּן הוֹדַע וְנָבִא לְבַב חָכְמָה:
Lär oss att räkna våra dagar, så att vi vinner ett vist hjärta.
שׁוּבָה יְהוָה עַד מָתָי וְהִנָּחֵם עַל עֲבָדֶיךָ:
Vänd åter, Evige, hur länge? Och förbarma Dig över Dina tjänare.
שַׂבְּעֵנוּ בַבֹּקֶר חַסְדֶּךָ וּנְרַנְּנָה וְנִשְׂמְחָה בְּכָל יָמֵינוּ:
Mätta oss om morgonen med Din kärlek, så att vi får jubla och glädjas i alla våra dagar.
שַׂמְּחֵנוּ כִּימוֹת עִנִּיתָנוּ שְׁנוֹת רָאִינוּ רָעָה:
Gläd oss efter de dagar då Du plågade oss, de år då vi såg ont.
יֵרָאֶה אֶל עֲבָדֶיךָ פָעֳלֶךָ וַהֲדָרְךָ עַל בְּנֵיהֶם:
Må Dina verk visa sig för Dina tjänare, och Din skönhet för deras barn.
וִיהִי נֹעַם אֲדֹנָי אֱלֹהֵינוּ עָלֵינוּ וּמַעֲשֵׂה יָדֵינוּ כּוֹנְנָה עָלֵינוּ וּמַעֲשֵׂה יָדֵינוּ כּוֹנְנֵהוּ:
Och må den Eviges, vår Guds, ljuvlighet vara över oss, och befäst för oss våra händers verk, ja, befäst våra händers verk.