הוֹדוּ לַיהוָה קִרְאוּ בִּשְׁמוֹ הוֹדִיעוּ בָעַמִּים עֲלִילוֹתָיו:
Tacka den Evige, åkalla Hans namn; gör Hans gärningar kända bland folken.
שִׁירוּ לוֹ זַמְּרוּ לוֹ שִׂיחוּ בְּכָל נִפְלְאוֹתָיו:
Sjung till Honom, spela för Honom, tala om alla Hans under.
הִתְהַלְלוּ בְּשֵׁם קָדְשׁוֹ יִשְׂמַח לֵב מְבַקְשֵׁי יְהוָה:
Berömmen er av Hans heliga namn; må hjärtat hos dem som söker den Evige glädja sig.
דִּרְשׁוּ יְהוָה וְעֻזּוֹ בַּקְּשׁוּ פָנָיו תָּמִיד:
Sök den Evige och Hans makt; sök ständigt Hans ansikte.
זִכְרוּ נִפְלְאוֹתָיו אֲשֶׁר עָשָׂה מֹפְתָיו וּמִשְׁפְּטֵי פִיו:
Kom ihåg de under Han har gjort, Hans tecken och Hans muns domar.
זֶרַע אַבְרָהָם עַבְדּוֹ בְּנֵי יַעֲקֹב בְּחִירָיו:
Ni Abrahams, Hans tjänares, säd, ni Jakobs barn, Hans utvalda.
הוּא יְהוָה אֱלֹהֵינוּ בְּכָל הָאָרֶץ מִשְׁפָּטָיו:
Han är den Evige, vår Gud; över hela jorden råder Hans domar.
זָכַר לְעוֹלָם בְּרִיתוֹ דָּבָר צִוָּה לְאֶלֶף דּוֹר:
Han kom ihåg sitt förbund för evigt, det ord Han hade bjudit till det tusende släktet,
אֲשֶׁר כָּרַת אֶת אַבְרָהָם וּשְׁבוּעָתוֹ לְיִשְׂחָק:
det förbund Han hade slutit med Abraham, och sin ed till Isak,
וַיַּעֲמִידֶהָ לְיַעֲקֹב לְחֹק לְיִשְׂרָאֵל בְּרִית עוֹלָם:
och Han stadfäste det åt Jakob som en stadga, åt Israel som ett evigt förbund,
לֵאמֹר לְךָ אֶתֵּן אֶת אֶרֶץ כְּנָעַן חֶבֶל נַחֲלַתְכֶם:
och sade: "Åt dig skall Jag ge Kanaans land, din arvedels lott."
בִּהְיוֹתָם מְתֵי מִסְפָּר כִּמְעַט וְגָרִים בָּהּ:
När de var få till antalet, knappt boende däri.
וַיִּתְהַלְּכוּ מִגּוֹי אֶל גּוֹי מִמַּמְלָכָה אֶל עַם אַחֵר:
Och de vandrade från folk till folk, från ett rike till ett annat folk.
לֹא הִנִּיחַ אָדָם לְעָשְׁקָם וַיּוֹכַח עֲלֵיהֶם מְלָכִים:
Han lät ingen människa förtrycka dem, och Han tillrättavisade kungar för deras skull.
אַל תִּגְּעוּ בִמְשִׁיחָי וְלִנְבִיאַי אַל תָּרֵעוּ:
"Rör inte vid Mina smorda, och gör inga Mina profeter något ont."
וַיִּקְרָא רָעָב עַל הָאָרֶץ כָּל מַטֵּה לֶחֶם שָׁבָר:
Han kallade på en hungersnöd över landet; Han bröt sönder allt bröds stöd.
שָׁלַח לִפְנֵיהֶם אִישׁ לְעֶבֶד נִמְכַּר יוֹסֵף:
Han sände en man framför dem; Josef såldes som slav.
עִנּוּ בַכֶּבֶל (רגליו) רַגְלוֹ בַּרְזֶל בָּאָה נַפְשׁוֹ:
Man plågade hans fot med fjättrar; hans själ lades i järn.
עַד עֵת בֹּא דְבָרוֹ אִמְרַת יְהוָה צְרָפָתְהוּ:
Tills Hans ord kom, den Eviges utsaga renade honom.
שָׁלַח מֶלֶךְ וַיַּתִּירֵהוּ מֹשֵׁל עַמִּים וַיְפַתְּחֵהוּ:
En kung sände bud och frigav honom, en härskare över folk löste hans bojor.
שָׂמוֹ אָדוֹן לְבֵיתוֹ וּמֹשֵׁל בְּכָל קִנְיָנוֹ:
Han gjorde honom till herre över sitt hus och härskare över alla sina ägodelar.
לֶאְסֹר שָׂרָיו בְּנַפְשׁוֹ וּזְקֵנָיו יְחַכֵּם:
För att binda hans furstar efter sin vilja, och han gjorde hans äldste visa.
וַיָּבֹא יִשְׂרָאֵל מִצְרָיִם וְיַעֲקֹב גָּר בְּאֶרֶץ חָם:
Israel kom till Egypten, och Jakob bodde som främling i Hams land.
וַיֶּפֶר אֶת עַמּוֹ מְאֹד וַיַּעֲצִמֵהוּ מִצָּרָיו:
Och Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt, och Han gjorde det starkare än dess motståndare.
הָפַךְ לִבָּם לִשְׂנֹא עַמּוֹ לְהִתְנַכֵּל בַּעֲבָדָיו:
Han vände deras hjärta till att hata sitt folk, till att smida ränker mot sina tjänare.
שָׁלַח מֹשֶׁה עַבְדּוֹ אַהֲרֹן אֲשֶׁר בָּחַר בּוֹ:
Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som Han hade utvalt.
שָׂמוּ בָם דִּבְרֵי אֹתוֹתָיו וּמֹפְתִים בְּאֶרֶץ חָם:
De lade på dem Hans teckens ord och Hans under i Hams land.
שָׁלַח חֹשֶׁךְ וַיַּחְשִׁךְ וְלֹא מָרוּ אֶת (דבריו) דְּבָרוֹ:
Han sände mörker och det blev mörkt, och de trotsade inte Hans ord.
הָפַךְ אֶת מֵימֵיהֶם לְדָם וַיָּמֶת אֶת דְּגָתָם:
Han förvandlade deras vatten till blod, och det dödade deras fiskar.
שָׁרַץ אַרְצָם צְפַרְדְּעִים בְּחַדְרֵי מַלְכֵיהֶם:
Deras land vimlade av grodor, ända in i deras kungars kamrar.
אָמַר וַיָּבֹא עָרֹב כִּנִּים בְּכָל גְּבוּלָם:
Han befallde och en svärm av skadedjur kom, löss i hela deras område.
נָתַן גִּשְׁמֵיהֶם בָּרָד אֵשׁ לֶהָבוֹת בְּאַרְצָם:
Han gjorde deras regn till hagel, flammande eld i deras land.
וַיַּךְ גַּפְנָם וּתְאֵנָתָם וַיְשַׁבֵּר עֵץ גְּבוּלָם:
Och det slog deras vinrankor och deras fikonträd, och det bröt sönder träden i deras område.
אָמַר וַיָּבֹא אַרְבֶּה וְיֶלֶק וְאֵין מִסְפָּר:
Han talade och gräshoppor kom, och gräshoppslarver utan tal.
וַיֹּאכַל כָּל עֵשֶׂב בְּאַרְצָם וַיֹּאכַל פְּרִי אַדְמָתָם:
Och de åt upp allt gräs i deras land, och de åt upp deras marks gröda.
וַיַּךְ כָּל בְּכוֹר בְּאַרְצָם רֵאשִׁית לְכָל אוֹנָם:
Och Han slog allt förstfött i deras land, det första av all deras kraft.
וַיּוֹצִיאֵם בְּכֶסֶף וְזָהָב וְאֵין בִּשְׁבָטָיו כּוֹשֵׁל:
Och Han förde ut dem med silver och guld, och bland deras stammar fanns ingen som stapplade.
שָׂמַח מִצְרַיִם בְּצֵאתָם כִּי נָפַל פַּחְדָּם עֲלֵיהֶם:
Egypten gladde sig vid deras uttåg, ty fruktan för dem hade fallit över det.
פָּרַשׂ עָנָן לְמָסָךְ וְאֵשׁ לְהָאִיר לָיְלָה:
Han bredde ut ett moln till skydd, och eld för att lysa upp natten.
שָׁאַל וַיָּבֵא שְׂלָו וְלֶחֶם שָׁמַיִם יַשְׂבִּיעֵם:
De bad, och Han lät vaktlar komma, och himmelsbröd mättade dem.
פָּתַח צוּר וַיָּזוּבוּ מָיִם הָלְכוּ בַּצִּיּוֹת נָהָר:
Han öppnade en klippa och vatten strömmade fram; i öknarna rann floder.
כִּי זָכַר אֶת דְּבַר קָדְשׁוֹ אֶת אַבְרָהָם עַבְדּוֹ:
Ty Han kom ihåg sitt heliga ord till Abraham, sin tjänare.
וַיּוֹצִא עַמּוֹ בְשָׂשׂוֹן בְּרִנָּה אֶת בְּחִירָיו:
Och Han förde ut sitt folk med fröjd, sina utvalda med jubelsång.
וַיִּתֵּן לָהֶם אַרְצוֹת גּוֹיִם וַעֲמַל לְאֻמִּים יִירָשׁוּ:
Och Han gav dem folkens länder, och de tog i besittning vad folkslag hade mödat sig för.
בַּעֲבוּר יִשְׁמְרוּ חֻקָּיו וְתוֹרֹתָיו יִנְצֹרוּ הַלְלוּיָהּ:
För att de skulle hålla Hans stadgar och iaktta Hans lagar. Halleluja.