לַמְנַצֵּחַ מַשְׂכִּיל לִבְנֵי קֹרַח:
För körledaren, en maskil av Korachs söner.
כְּאַיָּל תַּעֲרֹג עַל אֲפִיקֵי מָיִם כֵּן נַפְשִׁי תַעֲרֹג אֵלֶיךָ אֱלֹהִים:
Som en hjort längtansfullt ropar efter vattenbäckar, så ropar min själ längtansfullt efter Dig, Gud.
צָמְאָה נַפְשִׁי לֵאלֹהִים לְאֵל חָי מָתַי אָבוֹא וְאֵרָאֶה פְּנֵי אֱלֹהִים:
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden; när skall jag få komma och träda fram inför Gud?
הָיְתָה לִּי דִמְעָתִי לֶחֶם יוֹמָם וָלָיְלָה בֶּאֱמֹר אֵלַי כָּל הַיּוֹם אַיֵּה אֱלֹהֶיךָ:
Mina tårar var mitt bröd dag och natt, då de hela dagen säger till mig: “Var är din Gud?”
אֵלֶּה אֶזְכְּרָה וְאֶשְׁפְּכָה עָלַי נַפְשִׁי כִּי אֶעֱבֹר בַּסָּךְ אֶדַּדֵּם עַד בֵּית אֱלֹהִים בְּקוֹל רִנָּה וְתוֹדָה הָמוֹן חוֹגֵג:
Detta vill jag minnas, och jag vill utgjuta min själ inom mig, hur jag drog fram med skaran; jag gick långsamt med dem till Guds hus, med jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande mängd.
מַה תִּשְׁתּוֹחֲחִי נַפְשִׁי וַתֶּהֱמִי עָלָי הוֹחִילִי לֵאלֹהִים כִּי עוֹד אוֹדֶנּוּ יְשׁוּעוֹת פָּנָיו:
Varför är du nedböjd, min själ, och varför är du orolig inom mig? Hoppas på Gud, ty jag skall ännu tacka Honom för Hans närvaros räddningar.
אֱלֹהַי עָלַי נַפְשִׁי תִשְׁתּוֹחָח עַל כֵּן אֶזְכָּרְךָ מֵאֶרֶץ יַרְדֵּן וְחֶרְמוֹנִים מֵהַר מִצְעָר:
Min Gud, min själ är nedböjd inom mig; därför vill jag minnas Dig från Jordans land och Hermons höjder, från det ringa berget.
תְּהוֹם אֶל תְּהוֹם קוֹרֵא לְקוֹל צִנּוֹרֶיךָ כָּל מִשְׁבָּרֶיךָ וְגַלֶּיךָ עָלַי עָבָרוּ:
Djup ropar till djup vid dånet av Dina vattenfall; alla Dina bränningar och vågor har gått över mig.
יוֹמָם יְצַוֶּה יְהוָה חַסְדּוֹ וּבַלַּיְלָה (שירה) שִׁירוֹ עִמִּי תְּפִלָּה לְאֵל חַיָּי:
Om dagen må den Evige bjuda Sin godhet, och om natten må Hans sång vara med mig, en bön till mitt livs Gud.
אוֹמְרָה לְאֵל סַלְעִי לָמָה שְׁכַחְתָּנִי לָמָּה קֹדֵר אֵלֵךְ בְּלַחַץ אוֹיֵב:
Jag vill säga till Gud, min Klippa: “Varför har Du glömt mig? Varför skall jag gå i sorg under fiendens förtryck?”
בְּרֶצַח בְּעַצְמוֹתַי חֵרְפוּנִי צוֹרְרָי בְּאָמְרָם אֵלַי כָּל הַיּוֹם אַיֵּה אֱלֹהֶיךָ:
Som ett mordvapen i mina ben hånar mig mina förtryckare när de hela dagen säger till mig: “Var är din Gud?”
מַה תִּשְׁתּוֹחֲחִי נַפְשִׁי וּמַה תֶּהֱמִי עָלָי הוֹחִילִי לֵאלֹהִים כִּי עוֹד אוֹדֶנּוּ יְשׁוּעֹת פָּנַי וֵאלֹהָי:
Varför är du nedböjd, min själ, och varför är du orolig inom mig? Hoppas på Gud, ty jag skall ännu tacka Honom, mitt ansiktes räddning och min Gud.