En lag bortom förnuftet
Parashan börjar med lagen om para aduma (den röda kvigan), vars aska blandas med vatten för att rena var och en som blivit oren genom kontakt med de döda. Egendomligt nog gör samma aska som renar de orena dem som bereder den orena. Toran kallar detta en chok, ett påbud vi följer därför att Gud befaller det, även när dess logik ligger bortom vårt grepp. Den står i spetsen för parashan som en läxa i att lita på Gud där enbart förnuftet inte kan leda.
Stridens vatten
Mirjam dör i Kadesh, och med hennes bortgång försvinner brunnen som hade följt folket, så att de blir utan vatten. Gemenskapen grälar bittert med Mose och Aron, som vänder sig till Gud om hjälp. Gud säger till Mose att tala till en klippa så att den ska ge vatten, men Mose slår i stället på klippan två gånger. Vatten strömmar ut åt alla att dricka, men eftersom Mose och Aron inte helgade Gud inför folkets ögon som befallts, påbjuder Gud att ingen av dem ska föra Israel in i landet.
En broder går förlorad
Israel ber kungen av Edom om fredlig genomfart genom hans land, men han vägrar och drar ut mot dem med en stark här, så folket viker undan. Under sin fortsatta vandring når de berget Hor, där Gud säger till Mose att Arons tid har kommit. Mose för sin broder upp på berget och överför prästkläderna till Arons son Elasar, och Aron dör där i frid. Hela Israels hus sörjer honom i trettio dagar och begråter den milde översteprästen som älskade och strävade efter frid.
Kopparormen
När kungen av Arad angriper och tar fångar avlägger Israel ett löfte till Gud och besegrar honom. Men snart blir folket otåligt på den långa vägen och talar mot Gud och Mose, med klagan att de avskyr mannat. Till svar sänder Gud giftiga ormar vilkas bett för med sig död, och folket bekänner sin synd och ber om lindring. Gud säger till Mose att göra en kopparorm och sätta den på en stång, och alla som blivit bitna ser upp mot den och får leva, medan de lyfter sina ögon och sina hjärtan tillbaka mot Gud.
Sånger och segrar
Stämningen lättar medan Israel vandrar vidare, och folket sjunger en glädjefylld sång till brunnen som har gett dem vatten genom öknen. När de närmar sig landet ber de Sichon, amoréernas kung, om genomfart, och när han i stället angriper besegrar Israel honom och tar hans område. De tränger vidare och erövrar även Og, Bashans mäktige kung. Läsningen slutar med folket lägrat på Moabs slätter, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på själva tröskeln till det förlovade landet.